Att nattsudda på en äng efter sen nattorientering, att få krypa ner i sovsäcken i en av eld uppvärmd kåta, att äta friluftsmiddag vid dukat bord med kandelaber och allt. Det är så vi på Spejarna genomför Scouternas Natt.
Vår väg
Vi har vårt eget sätt att deltaga på. Sättet vi i Spejarna genomför kontroller kan för utomstående te sig som en slags kaotisk diskussion som aldrig tar slut.Vår metod bygger på att stanna upp, tänka till, organisera och sen genomföra. Ta eldningen som är vår paradgren. Vi diskuterade säkert i 15 minuter hur vi skulle göra, vem som skulle göra vad, exakt hur elden skulle se ut. Skulle vi köpa en eller två plankor? Vi kom på delad första plats på kontrollen, inte för att vi var snabbast, men för att vi vann på att bara köpa två träbitar.
Om jag skulle illustrera den metod vi lär ut och som vi lever så ser den ut som nedan:
ILLUSTRATION FRÅN DROPBOX.
Det finns en sak vi på Spejarna tror på, och det är att lära för livet i scouterna, och vi tror att organisation är en sån sak. En annan sak är att musik och kultur är viktigt liksom att må bra och ha det bekvämt i fält. Så vi tränar inte inför Scouternas Natt, istället lagar vi mat, plockar ihop all möjlig utrustning och förbereder nattens fikastunder. Vi gör iordning inbjudan till Snårigaskäggen 2012 och fixar ved till kaminerna i tälten.
FOTON.
Det finns en sak till och det är det här med nattorienteringen. I år gjorde vi inte så bra ifrån oss för vi missade grovt på kontroll 2. Vi hittade den tillslut men vi hade fått mycket mer poäng om vi struntat i den och sprungit till mål så vi inte blev 25 minuter för sena. När man är ute på nattorienteringen har man ett val.
John Taylor Gatto har skrivit:
Indeed, the lesson of the bells is that no work is worth finishing, so why care too deeply about anything? Years of bells will condition all but the strongest to a world that can no longer offer important work to do. Bells are the secret logic of schooltime; their argument is inexorable. Bells destroy the past and future, converting every interval into a sameness, as an abstract map makes every living mountain and river the same even though they are not. Bells inoculate each undertaking with indifference.
Att lära för livet är att lära sig att jobb skall avslutas. Att lyckas är att fullfölja. Ett par poäng avdrag på en orientering är inte skäl nog att ta ett steg från den filosofin. Inte när vi stod på kontroll 2 och inte nu heller.
En del mänsikor är inte som alla andra, inte i närheten. Vissa mäniskor klarar av att lämna ett eko efter sig trots att de fick en så kort tid på vår jord.
Det är inte utan att man funderar varför vissa är sig själv så mycket mer, varför de så hämningslöst lever och skapar. På bokhyllan ligger böcker av John Taylor Gatto. På internet finns en rad framföranden av Sir Ken Robbinsson om hur skolan dödar kreativiteten.
Jag läser och förundras om Zina och där i allt finns kanske en del av förklaringen. Hon gick i ‘home schooling’. Hon pressades inte genom den vanliga skolan som du och jag.
Spottkoppen, T-Centralen, söndag 09:00. Kårens två lag är där men stekspadarna är glömda.
En timme senare, KOPP och Kraftkabel är äntligen på väg ut för att tävla, men redan mellan station 1 och 2 händer det. Vi passerar Rosenbad, givetvis kraftigt skäggbeklädda, själv är man klädd i löjligt liten heja-sverige bandy-farsa klädsel med fiskespö i handen från vilken en fågel dinglar ner. Samtidigt står där två diskreta SÄPO bilar utanför Rosenbad och vi skall strax passera dom. Sveriges kanske mest diskrete kille närmar sig strax oss och kollar läget samtidigt som han skär av vägen mellan oss och Reinfeld som snabbt lotsas in i en av bilarna.
Nån timme senare inträffar Max-episoden som tyvärr inte kommer nämnas mer på bloggen.
Sammanfattningsvis älskar vi att klä ut oss, årets kallaste dag var inte så kall, och vi kom på plats erna 11 och 9 med lagen KOPP respektive Kraftkabel av 20 tävlande lag.
Stort tack till arrangörerna och lycka till önskar vi Österåker.
Vi har nämnt John Taylor Gatto här på bloggen förr om någon minns det. Seth Godin är inne på liknande tankar.
Det här är viktigt för mig, för det handlar inte bara om vad skolan egentligen är till för utan också om vårt sätt att leda och vårt förhållande till konst och kreativitet i scouterna.
“If it’s work, they try figure out how to do less, if it’s art we try to figure out how to do more.”
Redan nu kan jag säga att det massiva bildmatrialet får vänta tills efter sommaren. Nu till saken. Våren 2012 hade vi på Spejarna en paddelhajk och den här gången blev det inte gamla kända paddelvatten utan vi drog mot nya hajkmarker. Nittälven i närheten av Kopparberg. Veckan innan vi skulle iväg och satt och funderade på saken så dyker det upp ett inlägg på Utsidan om problemet med att paddla Nittälven denna vår. Vi såg det mer som en utmaning än en varning. En utvarning.
Lite kort om hajken i kronologisk ordning.
Dag 0
Handla kanske inte på Mathem. Ingen vikt anges på hemsidan så mängdning är knepigare än att gå till stormarknaden och alla ingredienser fanns inte så det blev ändå en tur till stormarknaden.
På kvällen hade vi det sedvanliga elände med att plocka ihop utrustning i lokalen. Vi ledare blev lite imponerade av kabelskalarna som använt sina intjänade pengar till att bland annat köpa en egen kökslåda att ha på hajken. Imponerad.
Dag 1
Samling vid lokalen, men problem med vårt släp. En ledare hoppade av och en av scouterna hade en liten hälso-issue som gjorde att den inte kunde komma. Vi blev 7+7 scouter och inget släp så vi fick precis plats i bilarna med all utrustning. Trångt var det.
Packning av hajkmaterial
Det blev en lång färd mot Uvbergsbron, vi kom fram i gråväder och moln och kyla (vilket skulle visa sig vara lika bra väder som följande juni månad). Vid Uvbergsbron var redan SMU scouter på plats.
Vi kom såklart iväg senare än alla andra men vad gör väl det. Vi tog oss nerför Nittälven och övernattade i Dansarbacken. Lätt regn. Iskallt bad. Ett coolt hus med slaget gräs i. Två små kanadagäss-ungar dök upp och de fick snart namnen Ben och Len. De verkade sakna föräldrar och letade efter ett varm hem. Det råde en viss panik i ena patrullens läger så tillslut fick en ledare rycka ut och bygga ett provisoriskt hem av en kofta till Ben och Len. Sen kunde alla sova.
Nittälven uppströms vår startplats
Kanadagåsungarna Ben & Len
Dag 2
Den andra dagen är tyngst. Dagen började med regn och vi hade bestämt att inte ta det för hårt. Vi lunchade vid en stor betongbro och fick lite break i regnet. SMU-scouterna passerade och paddlingen i forsen under bron såg rätt enkel ut. I alla fall från ovansidan.
Älven hade precis så högt vattenstånd att man klarade forsarna så här i mitten på maj. Vi började paddla där björkarna inte ens slagit ut och slutade där de slagit ut i full blom. Nittälven är bra att börja forspaddla i för ingen fors är större (i alla fall i år) än att man kan vada i den. Kör man fel, eller kör man fast eller välter man så är det bara att hoppa ur kanoten och rätta till problemet. Forspaddlingen blir till learning by doing. Det var f.ö. n kanot som utmärkte sig denna paddling med att hela tiden köra fast, så de som paddlade den badade mest hela paddlingen.
Första nattplattsen
Efter andra dagens lunch så klarnade det upp lite och vi drog vidare till nattplatsen vid ???? Nattplatserna var överlag trevliga, där fanns trevliga toaletter, ved, eldstäder och fasta vindskydd. Väldigt välskött.
Paddling
Andra nattplattsen
Dag 3
Som vanligt så kom vi iväg sent, men vid det här laget hade vi börjat att dra ifrån SMU-scouterna (som alltid valde att övernatta där vi inte var) så vi han först till Nittbo för lunch och vila inför nattpaddlingen. Det här med matplanering är intressant. Om man skall göra klumpoahr och väljer att elda (ooops) upp all sin matolja och göra slut på sin sylt, då blir det lite väl lite mat med klumpoahr.
Nittbo
Efter vila, chokladbanan och sockerkaka så drog vi vidare för lite nattpaddling. Vi drog över sjö i motvind. Humöret på topp. Det här med PMR-radio när man nattpadlar över öppen sjö är riktigt trevligt. I alla fall när scouterna sprider sig som en hagelsvärm över sjön och väljer den hårdaste vägen mitt på sjön i full motvind och inte längs kanterna enligt principen ‘vi har kört hardcore rakt på alla hinder hitills och det tänker vi inte sluta med’.
Sista nattplattsen
Vi kom fram till badplatsen som var vår slutdestination i så mycket mörker det kan bli i maj. Vi slog upp våra tält (njae, scouterna sov i det fasta vindskyddet) men det fanns ingen ved. Det löste sig. Vi gjorde sockerkaka under tarpen vi spänt över bordet vi hittat och fikade oss till sömns.
Vi gjorde rätt som valde att inte alls paddla sista dagen. Man kör nattpaddling , packar ur och leker på morpogonen samtidigt som man rengör kanoterna.
Dag 4
Lång bilfärd hem. Så skönt att vara hema och sova igen.
Slutnoter
Vi hyrde kanoter av Bergslagens kanotcenter (tror jag). De var väldigt bra att ha att göra med.
Vi på Spejarna försöker lära för livet och kommunikationsteknik hör definitivt dit. Den här paddlingen hade många av ledarna med sig små PMR-radios. Relativt billiga PMR-radios är riktigt trevligt att ha. I Nittälven är rimligt avstånd mellan första och sista kanoten i en större grupp inte större än PMR-radionas räckvidd.
Visst kan man använda mobil, men:
Alla hör inte varandra.
Det är billigare att vattenskada en PMR-radio än en mobil.
PMR-radios har ofta bättre batteritid om man släpar med sig ett extrabatteri. (ok, den här punkten kan debateras…)
Om man stoppar in sin PM-radio i en plastpåse med klämma och använder en monofon kan man vattenskydda sin kommunikation effektivt. Dock råkade Tomas ut för att ha doppade sin monofon i vattnet och då kortslöt monofonen PTT-knappen och radion gick in i TX-läge tills en var rätt varm och batteriet var slut.
Det är roligare.
Mobilteckning är inget problem.
Radiokunskap är att lära för livet.
Praktisk kommunikation är också bra att leka in.
Lunch vid sjöns ände
Uthyraren skickade inte med tvättsvamp, till nästa gång skall vi definitivt ha med en extra hink, tvättsvamp och öskar. Det blir mycket vatten i kanoten när det ösregnar och man kall ta sig över en fors.
Till sist. En av de häftigaste paddlingarna någonsin.
En gång för länge sedan fanns en busshållplats vid Ringen där den nu rivna BP-macken låg. Varje dag satt de där på bänken vid busshållplatsen, alkoholisterna, för från bänken var det nära, både till bron som ledde till Eriksdalsbadet och till systembolaget i Ringen. Under bron, som nu är riven, var det många som sov. Sen fanns de dom på bänken som inte hade råd med fina grejor, de drack T-röd rakt av. Det är inte som jag hittar på, det var det jag såg de första veckorna som sommarjobbare när jag var 15 år och skulle städa söder.
Några år senare låg Sveriges då största fabrik för anabola steroider tvärs över gatan från det hus i Årsta i vilket jag flyttade in i för några år sedan. Vera, som var min granne när jag flyttade in, hade fler historier att berätta om mina kvarter i Årsta men de lämpar sig inte riktigt i denna skrift.
För någon månad sedan, mitt i natten, väcktes jag av en pundarbil utan avgasrör som gasade vilt, det var det biljakt ute på parkvägarna vid Årstaliden. Om somrarna bor kabelskalarna i skogen så man tänker sig för var man lägger orienteringskontrollerna när man skall öva i Årstaskogen. Allt detta har hänt och mycket mer i Årsta så det var så hemlöshets och uteliggartemat till Snårigaskäggen 2012 uppstod.
Test av slangnings-kontrollenFest på bänken
Vi har haft väldigt roligt medan vi hittade på alla stationer och spelplansidén. Det var länge sedan vi var så många på Snårigaskäggen och jag hoppas ni alla hade kul och fick möjlighet att umgås med varandra mellan lagen, det var i alla fall målet för prylbytarövningen. Jag hoppas också att ni som deltog någon gång bortom alla skratt, spektakel och glada miner tog er en funderare på verkligheten bakom kontrollerna. Ta fem minuter och sök lite på internet ikväll efter mängden mat som slängs i Sverige. De ingredienser som ni fick på stationen gourmetmatlagning ur soptunnan fick vi från en grosshandlare ur backen med ursorterad mat som inte skulle säljas.
Test av kabelskalning
Tack till alla som kom, alla arrangörer och speciellt tack till Stockholms polisen för gott tålamod 🙂
Scouting är inte bara utfärder och hajker, eldning och lägerbygge. Det kan vara, men det beror på var man är i världen. Varje år skall vi lyfta våra blickar lite extra och påminna oss om att vi finns över hela världen och att våra olika livsvilkor ger olika sorters scouting. World Thinking Day 2012 organiseras av WAGGGS och i år är temat miljö baserat på milleniummålen.
This year’s World Thinking Day is themed around UN Millennium Development Goal 7: environmental sustainability, so remember to mark the day with activities focused on the environment and climate change.
Det måste erkännas på en gång att jag har rätt höga ambitioner med den tid jag lägger på scouterna. Jag har verkligen inte lust att bara syssla med barnpassning och tidsfördriv. Koncist uttryckt:
Jag är scoutledare, inte reseledare.
Skolan är en referenspunkt. Gör vi samma sak som skolan, då behövs vi inte. Vår rörelse startade som en idé om en mycket bättre form av inlärning och släpper vi det målet så behövs vi inte längre.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att vi fortfarande behövs och nu har jag hittat ett spår att följa som är intressant. I Cringley har kört en tre delad serie om skolgång i USA och varför enorma investeringar i IT i skola ger så lite tillbaka. Det är ett högintressant ämne, vi vill ju inte göra om skolans misstag.Det finns ett par böcker i sista delen jag måste läsa, men en tjuvtitt på resultatet bekräftar det jag lärt mig som scoutledare de senaste åren. Att vuxennärvaron är det som är det viktiga, att motivation är det centrala och att förmåga är viktigare än information. Ta exempelvis en titt på min följetong om SCENES programmet vid Mount Nemo som berättar om hur de kanadensiska scouterna tänker om sitt scoutprogram.
I Cringley tar upp forskning som visar att bäst resultat får man helt enkelt om man har en lärare per elev och att alla datorförsök mest går ut på att få samma effekt som en lärare per elev, men utan att behöva anställa så många lärare. I socuterna är det max fem socuter per ledare som gäller om man skall ha en fungerande avdelning, men det är också viktigt att vi slutar lägga tid på allt annat än vuxennärvaron.
Fotnot:
Jag tycker det är synd att man har 14 ballonger i det nya programmet stället för de fyra blocken som så bra mappade mot grundblocken i framgångsrikt scoutledarskap. Å andra sidan var det rätt länge sedan världen tappade bort Andrew Carnegie.
Vi samlades alla i Scoutgården lördag morgon. Min bil packades överfull med saker. Alla scouter utom jag åkte kommunalt till IKEA Barkarby. Pendeltågsspåren vid Årstaberg/Älvsjö skulle just denna helg fixas för Citybanan så det blev en liten kommunaltrafikmässig omväg ut till IKEA. Väl därute blev det tydligen “shopping” på IKEA.
Själv tog jag den välpackade bilen, kollade det sista och körde till lägerängen på Järvafältet. Väl framme fick jag väldigt snabbt lasta av all packning och slå upp ett av våra två tentipis och sedan ta bilen i full fart till IKEA.
Vid IKEA mötte jag scouterna, de hde bandaren och lyssnande på hårdrock på hög volym i. Vi lade in överflödig packning i Volvons baklucka och så fick den stå där på parkeringen medan vi gav oss ut på dagslingan mot lägerängarna.
Vi hade hamnat i näst sista start-heatet och eftersom vi i Spejarna aldrig är specielt snabba av oss så hamnade vi snart sist bland alla tävlande enheter. Vi fick nog se mer än hälften av kontrollerna stänga ner. På surrningskontrollen stressade de oss rejält, men för att ta saker i ordning. Första kontrollen var internationellt där vi gjorde bra ifrån oss, mycket tack vare några genomtänkta val. Sen följde eldningen – den kontrollen som är viktig för oss- och när vi gick där ifrån visste vi redan att vi hade den delade förstaplatsen. Då kändes det lugnt. Efter eldningen var det en bit att gå, men utsikten från kullen som vi passerade var mycket vacker denna varma underbara höstdag. Litet minus för att jag kunde se mitt jobb från dagsslingan samt höra E18 och E20 tydligt från lägerplatsen.
Efter den vackra promenaden kom vi till woodcraftskontrollen som vi också lyckades bra med. Sedan kom surrningskontrollen och vi gorde alla surrningar utom en och alla surrningar som vi gjorde var korrekta. Jag är faktiskt impad av våra scouter. Sedan följde Årstas livlinekontroll (mer om den i ett senare inlägg här på bloggen). Den var inte så lätt för oss men vi klarade alla mål.
Efter dagslingan så kom vi rätt sent tillbaka till lägret, speciellt jag som fick ta cykeln jag hade med och cykla tillbaka till IKEA, sätta mig i bilen och köra till lägret. Bommen till lägerängen var stängd och jag fick leta eftr ett trafiktillstånd (fanns ingen att få tag på) men med tur så fick jag hjälp av vänner att bära all packning från P-platsen ner till lägret. Våra socuter har undertiden satt igång med att färdigställa nattlägre och värma/laga maten. Det blev rätt sent innan vi kunde sätta oss till dukat bord med kandelabrar.
Vi får en relativt sen start-tid på nattslingan, så vi fortsätter trenden att vara sena till allt. Först kommer kims-spel kontrollen, följd av chiffer-kontrollen och knop-kontrollen. Näst sist kom personliga mått och sen passerade vi lägret. Vi hämtade snabbt vår orienteringsutrustning och gav oss iväg mot starten av nattorienteringen. Denna gång utan bandaren.
Nattorienteringen gick ok, vi tog kontrollerna baklänges och fick störst problem med kontroll 2. Personligen tycker jag modellen med två banor som fanns på Scouternas natt 2009 är roligare än som den här orienteringen, en bana för hela gruppen.Mer om orienteringen kommer i en uppföljning till detta inlägg.
Vi var bland de sista att gå i mål men vi tog oss ändå till duscharna och bastun och lite kak-kalas. Först klockan kvart över två var vi tillbaka i lägret för att nattsudda och fika med andra lag. De flesta andra hade gått och lagt sig så det kändes lite som att vi verkligen var de som tagit det här med natt på allvar. Scouterna drog sig snart tillbaka in i tentipin och började elda i kaminen. Runt tre smög en viss scout igång bandaren med hårdrock allt högre och högre tills omgivningen blev klart irriterade 🙂 Runt tre halvfyra gav vi sista nattsuddare upp och gick och lade oss. Jag satte klockan på 09:00.
Det blev inte så mycket av café som jag tänkt prova i år men det var en bra start. Erfarenheten från förra året består, det är bättre att dela in lägerängen i en lugn och en livad del.
Söndag morgon var man piggare än väntat och inte bara jag, när jag kom ut ur tältet så var redan några scouter uppe och hade satt igång med frukosten. Impad. Det blev gröt, mackor och stekt ägg. Dock var vi sena som vanligt och fick avbryta frukosten för en först-i-mål tävlingen. Om först-i-mål har jag ett par saker att säga:
Starta inte först i mål om inte alla bankontrollanter säger att alla lag är redo.
Det tar två tre minuter extra att koka vatten på spritkök än på gaskök.
Kan vi inte sluta med chiffer i scouterna?
Efter först-i-mål så gick vi tillbaka och avslutade vår frukost och började riva lägret. Under morgonen passade vi också på att dela ut första inbjudan/pr för SITUATION ÅRSTA – Snårigaskäggen 2012.
Som vanligt tog vi oss alla hem till Scoutgården efter allt var slut och så hade vi materialvård. Rätt enkelt för det mesta gick i diskmaskinen.
