Tag Archives: friluftsliv

Mindre dyra friluftskläder

Det är redan sen eftermiddag innan vi når hajkplatsen där skogen möter sjön. Vindskydd skall upp, ved skall samlas. Stormköken tänds vid strandens kant och eldstaden fylls med ved. Vårens alla fåglar sjunger än en timme.

Man är glad att man har arbetskläder på sig, och inte friluftskläder. Friluftskläder tillhör en materialsport numera, men arbetskläder är inte lika dyra och dessutom väldigt väl anpassade för ett kreativt och ofta slitsamt friluftsliv.

Favoritbyxan är gjord i en bommul/polyester blandning för den torkar mycket fortare (vilket Fjällräven upptäckte för kanske ett halvt decenium sedan) och så har den fickor med blixtlås och knäskyddsfickor. Knäskydd i en byxa för scouting är ett måste för mig.

Just nu är favoritbyxan T&P Forrest (550 SEK) från ITAB, men det finns säkert fler.

Epic Hardcore Ben n Len Paddelhajk 2012

Uptdatering 2012-10-20 – nu med foton

Redan nu kan jag säga att det massiva bildmatrialet får vänta tills efter sommaren. Nu till saken. Våren 2012 hade vi på Spejarna en paddelhajk och den här gången blev det inte gamla kända paddelvatten utan vi drog mot nya hajkmarker. Nittälven i närheten av Kopparberg. Veckan innan vi skulle iväg och satt och funderade på saken så dyker det upp ett inlägg på Utsidan om problemet med att paddla Nittälven denna vår. Vi såg det mer som en utmaning än en varning.  En utvarning.

Lite kort om hajken i kronologisk ordning.

Dag 0

Handla kanske inte på Mathem. Ingen vikt anges på hemsidan så mängdning är knepigare än att gå till stormarknaden och alla ingredienser fanns inte så det blev ändå en tur till stormarknaden.

På kvällen hade vi det sedvanliga elände med att plocka ihop utrustning i lokalen. Vi ledare blev lite imponerade av kabelskalarna som använt sina intjänade pengar till att bland annat köpa en egen kökslåda att ha på hajken. Imponerad.

Dag 1

Samling vid lokalen, men problem med vårt släp. En ledare  hoppade av och en av scouterna hade en liten hälso-issue som gjorde att den inte kunde komma. Vi blev 7+7 scouter och inget släp så vi fick precis plats i bilarna med all utrustning. Trångt var det.

Packning av hajkmaterial
Packning av hajkmaterial

Det blev en lång färd mot Uvbergsbron, vi kom fram i gråväder och moln och kyla (vilket skulle visa sig vara lika bra väder som följande juni månad). Vid Uvbergsbron var redan SMU scouter på plats.

Vi kom såklart iväg senare än alla andra men vad gör väl det. Vi tog oss nerför Nittälven och övernattade i Dansarbacken. Lätt regn. Iskallt bad. Ett coolt hus med slaget gräs i. Två små kanadagäss-ungar dök upp och de fick snart namnen Ben och Len. De verkade sakna föräldrar och letade efter ett varm hem. Det råde en viss panik i ena patrullens läger så tillslut fick en ledare rycka ut och bygga ett provisoriskt hem av en kofta till Ben och Len. Sen kunde alla sova.

Nittälven uppströms vår startplats
Nittälven uppströms vår startplats
Kanadagåsungarna Ben & Len
Kanadagåsungarna Ben & Len

Dag 2

Den andra dagen är tyngst. Dagen började med regn och vi hade bestämt att inte ta det för hårt. Vi lunchade vid en stor betongbro och fick lite break i regnet. SMU-scouterna passerade och paddlingen i forsen under bron såg rätt enkel ut. I alla fall från ovansidan.

Älven hade precis så högt vattenstånd att man klarade forsarna så här i mitten på maj. Vi började paddla där björkarna inte ens slagit ut och slutade där de slagit ut i full blom. Nittälven är bra att börja forspaddla i för ingen fors är större (i alla fall i år) än att man kan vada i den. Kör man fel, eller kör man fast eller välter man så är det bara att hoppa ur kanoten och rätta till problemet. Forspaddlingen blir till learning by doing. Det var f.ö. n kanot som utmärkte sig denna paddling med att hela tiden köra fast, så de som paddlade den badade mest hela paddlingen.

Första nattplattsen
Första nattplattsen

Efter andra dagens lunch så klarnade det upp lite och vi drog vidare till nattplatsen vid ???? Nattplatserna var överlag trevliga, där fanns trevliga toaletter, ved, eldstäder och fasta vindskydd. Väldigt välskött.

Paddling
Paddling
Andra nattplattsen
Andra nattplattsen

Dag 3

Som vanligt så kom vi iväg sent, men vid det här laget hade vi börjat att dra ifrån SMU-scouterna (som alltid valde att övernatta där vi inte var) så vi han först till Nittbo för lunch och vila inför nattpaddlingen. Det här med matplanering är intressant. Om man skall göra klumpoahr och väljer att elda (ooops) upp all sin matolja och göra slut på sin sylt, då blir det lite väl lite mat med klumpoahr.

Nittbo
Nittbo

Efter vila, chokladbanan och sockerkaka så drog vi vidare för lite nattpaddling. Vi drog över sjö i motvind. Humöret på topp. Det här med PMR-radio när man nattpadlar över öppen sjö är riktigt trevligt. I alla fall när scouterna sprider sig som en hagelsvärm över sjön och väljer den hårdaste vägen mitt på sjön i full motvind och inte längs kanterna enligt principen ‘vi har kört hardcore rakt på alla hinder hitills och det tänker vi inte sluta med’.

Sista nattplattsen
Sista nattplattsen

Vi kom fram till badplatsen som var vår slutdestination i så mycket mörker det kan bli i maj. Vi slog upp våra tält (njae, scouterna sov i det fasta vindskyddet) men det fanns ingen ved. Det löste sig. Vi gjorde sockerkaka under tarpen vi spänt över bordet vi hittat och fikade oss till sömns.

Vi gjorde rätt som valde att inte alls paddla sista dagen. Man kör nattpaddling , packar ur och leker på morpogonen samtidigt som man rengör kanoterna.

Dag 4

Lång bilfärd hem. Så skönt att vara hema och sova igen.

Slutnoter

Vi hyrde kanoter av Bergslagens kanotcenter (tror jag). De var väldigt bra att ha att göra med.

Vi på Spejarna försöker lära för livet och kommunikationsteknik hör definitivt dit. Den här paddlingen hade många av ledarna med sig små PMR-radios. Relativt billiga PMR-radios är riktigt trevligt att ha. I Nittälven är rimligt avstånd mellan första och sista kanoten i en större grupp inte större än PMR-radionas räckvidd.

Visst kan man använda mobil, men:

  1. Alla hör inte varandra.
  2. Det är billigare att vattenskada en PMR-radio än en mobil.
  3. PMR-radios har ofta bättre batteritid om man släpar med sig ett extrabatteri. (ok, den här punkten kan debateras…)
  4. Om man stoppar in sin PM-radio i en plastpåse med klämma och använder en monofon kan man vattenskydda sin kommunikation effektivt. Dock råkade Tomas ut för att ha doppade sin monofon i vattnet och då kortslöt monofonen PTT-knappen och radion gick in i TX-läge tills en var rätt varm och batteriet var slut.
  5. Det är roligare.
  6. Mobilteckning är inget problem.
  7. Radiokunskap är att lära för livet.
  8. Praktisk kommunikation är också bra att leka in.

 

Lunch vid sjöns ände
Lunch vid sjöns ände

Uthyraren skickade inte med tvättsvamp, till nästa gång skall vi definitivt ha med en extra hink, tvättsvamp och öskar. Det blir mycket vatten i kanoten när det ösregnar och man kall ta sig över en fors.

Till sist. En av de häftigaste paddlingarna någonsin.

 

 

Scouternas Natt 2011 – logg

Bilder från Scouternas Natt 2011 finns nu vid civilisationens utkanter.

Vi samlades alla i Scoutgården lördag morgon. Min bil packades överfull med saker. Alla scouter utom jag åkte kommunalt till IKEA Barkarby. Pendeltågsspåren vid Årstaberg/Älvsjö skulle just denna helg fixas för Citybanan så det blev en liten kommunaltrafikmässig omväg ut till IKEA. Väl därute blev det tydligen “shopping” på IKEA.

Rådspatrullen Loppan utanför IKEA Barkarby

Själv tog jag den välpackade bilen, kollade det sista och körde till lägerängen på Järvafältet. Väl framme fick jag väldigt snabbt lasta av all packning och slå upp ett av våra två tentipis och sedan ta bilen i full fart till IKEA.

Vid IKEA mötte jag scouterna, de hde bandaren och lyssnande på hårdrock på hög volym i. Vi lade in överflödig packning i Volvons baklucka och så fick den stå där på parkeringen medan vi gav oss ut på dagslingan mot lägerängarna.

Vi hade hamnat i näst sista start-heatet och eftersom vi i Spejarna aldrig är specielt snabba av oss så hamnade vi snart sist bland alla tävlande enheter. Vi fick nog se mer än hälften av kontrollerna stänga ner. På surrningskontrollen stressade de oss rejält, men för att ta saker i ordning. Första kontrollen var internationellt där vi gjorde bra ifrån oss, mycket tack vare några genomtänkta val. Sen följde eldningen – den kontrollen som är viktig för oss- och när vi gick där ifrån visste vi redan att vi hade den delade förstaplatsen. Då kändes det lugnt. Efter eldningen var det en bit att gå, men utsikten från kullen som vi passerade var mycket vacker denna varma underbara höstdag. Litet minus för att jag kunde se mitt jobb från dagsslingan samt höra E18 och E20 tydligt från lägerplatsen.

Efter den vackra promenaden kom vi till woodcraftskontrollen som vi också lyckades bra med. Sedan kom surrningskontrollen och vi gorde alla surrningar utom en och alla surrningar som vi gjorde var korrekta. Jag är faktiskt impad av våra scouter. Sedan följde Årstas livlinekontroll (mer om den i ett senare inlägg här på bloggen). Den var inte så lätt för oss men vi klarade alla mål.

Efter dagslingan så kom vi rätt sent tillbaka till lägret, speciellt jag som fick ta cykeln jag hade med och cykla tillbaka till IKEA, sätta mig i bilen och köra till lägret. Bommen till lägerängen var stängd och jag fick leta eftr ett trafiktillstånd (fanns ingen att få tag på) men med tur så fick jag hjälp av vänner att bära all packning från P-platsen ner till lägret. Våra socuter har undertiden satt igång med att färdigställa nattlägre och värma/laga maten. Det blev rätt sent innan vi kunde sätta oss till dukat bord med kandelabrar.

Vi får en relativt sen start-tid på nattslingan, så vi fortsätter trenden att vara sena till allt. Först kommer kims-spel kontrollen, följd av chiffer-kontrollen och knop-kontrollen. Näst sist kom personliga mått och sen passerade vi lägret. Vi hämtade snabbt vår orienteringsutrustning och gav oss iväg mot starten av nattorienteringen. Denna gång utan bandaren.

Nattorienteringen gick ok, vi tog kontrollerna baklänges och fick störst problem med kontroll 2. Personligen tycker jag modellen med två banor som fanns på Scouternas natt 2009 är roligare än som den här orienteringen, en bana för hela gruppen.Mer om orienteringen kommer i en uppföljning till detta inlägg.

Vi var bland de sista att gå i mål men vi tog oss ändå till duscharna och bastun och lite kak-kalas. Först klockan kvart över två var vi tillbaka i lägret för att nattsudda och fika med andra lag. De flesta andra hade gått och lagt sig så det kändes lite som att vi verkligen var de som tagit det här med natt på allvar. Scouterna drog sig snart tillbaka in i tentipin och började elda i kaminen. Runt tre smög en viss scout igång bandaren med hårdrock allt högre och högre tills omgivningen blev klart irriterade 🙂 Runt tre halvfyra gav vi sista nattsuddare upp och gick och lade oss. Jag satte klockan på 09:00.

Det blev inte så mycket av café som jag tänkt prova i år men det var en bra start. Erfarenheten från förra året består, det är bättre att dela in lägerängen i en lugn och en livad del.

Söndag morgon var man piggare än väntat och inte bara jag, när jag kom ut ur tältet så var redan några scouter uppe och hade satt igång med frukosten. Impad. Det blev gröt, mackor och stekt ägg. Dock var vi sena som vanligt och fick avbryta frukosten för en först-i-mål tävlingen. Om först-i-mål har jag ett par saker att säga:

  • Starta inte först i mål om inte alla bankontrollanter säger att alla lag är redo.
  • Det tar två tre minuter extra att koka vatten på spritkök än på gaskök.
  • Kan vi inte sluta med chiffer i scouterna?

Efter först-i-mål så gick vi tillbaka och avslutade vår frukost och började riva lägret. Under morgonen passade vi också på att dela ut första inbjudan/pr för SITUATION ÅRSTA – Snårigaskäggen 2012.

Som vanligt tog vi oss alla hem till Scoutgården efter allt var slut och så hade vi materialvård. Rätt enkelt för det mesta gick i diskmaskinen.

Vandring mellan kontrollerna

Länk till planering inför Scouternas Natt 2011

Noter till mig själv

  • Tentipin vi lånade är sönderbränd lite i hatten och måste fixas till.
  • Bra först-i-mål prylar: två livlinor, kundkorg, gasolkök och chiffernyckel.

Tips till de som gör kontroller

  • Blanda inte t-röd och gasolkök.
  • Dela ut instruktion i förväg medan folk väntar på kontroller.


Stort tack till alla kontrollanter och baskontrollanter, tävlingsledningen och Stubben!

 

 

Den korta historien om hajken Två Pumpar

Historien om hajken Två Pumpar börjar för länge sedan, längre tillbaka än jag kan minnas. Det går tillbaka och förbi den tid då 3:e klass färden var ett av alla tester som man gjorde som patrullscout. Tredje klass färden försvan till stor del – dess historia är en annan historia – men i Sätra Scoutkår återföddes den i slutet av 80-talet i modernare tappning som hajken Vandraren.

Vandraren var en hajk och ett slutprov för 3:e års patrullscouter. Vi skulle planera och genomföra en hel hajk parvis. Längs hajken fanns stationer. Praktisk problemlösning och psykologi var viktiga inslag i prov-delen av hajken. Jag säger “vi” för vi som startade Två Pumpar var två av de fyra första vandrarna.

Vandraren genomförs fortfarande ibland och den tionde vandrarhajken genomfördes för några år sedan. Numera är vi ledare på hajken. Genom åren har vi velat utveckla hajken men vi har ofta (och numera allt oftare) råkat ut för att enkel patrull- och frilufts- teknik inte är självklar baskunskap. Så vi bestämde att starta en ny hajk för att kunna höja nivån på Vandraren.

Den nya hajken skulle vara en enkel hajk i klassisk stil där patrullen – hela patrullen- får en hel helg och under denna helg bor man i vindsdkydd byggd av pressening och slanor. Man lagar mat på öppen eld. Mat och patrullutrustning planerar patrullen helt själv liksom inköp av maten. Vår idé var att de äldre scouterna i patrullen praktiskt taget överför sin kunskap till de yngre och att man annars alltid kan gå till ledarna och se på hur de gör, för de hajkar på samma sätt. Learning by doing och utepedagogik i all enkelhet.

För att kunna genomföra hajken Två Pumpar som hajken kom att heta valde vi Vässarö som hajkområde. Vässarö har ett par stora fördelar. För det första är det ett ställe där vi faktiskt får ta slanor i obegränsad mängd. De gånger vi exempelvis undersökt gamla militära övningsfält så kostar varje slana man tar 1000kr. Våra stadsnära nationalparker och reservat är vackra, men där kan vi varken leta egen torr ved eller ta slanor. Tillgången till mark för ett aktivt friluftsliv i Sörmlandstrakten men omgivningar är helt enkelt starkt begränsad idag.

Vässarö har lite andra fördelar också. Vi tänkte Två Pumpar som en hajk där fokus är på att patrullen främst skall må bra. Vi ger patrullerna all tid de behöver för att bygga sitt läger, laga sin mat, sköta sina cermonier mm. Den tid som blir över har vi program redo för och då är Vässarö så praktiskt för där finns redan program man kan ta till på ett enkelt sätt utan att man behöver släpa med sig tonnvis med saker man kanske aldrig använder.

Att hajken heter Två Pumpar har att göra med att första hajken hade vi två patruller och vi trodde i naivitet och tidsoptimism att vi skulle hinna med att bygga två risflottar som del av programmet, och då kanske två pumpar hade behövts.

Schemat för hela hajken i översikt

Fredag 16:50 samling Tekniska Högskolan för avfärd mot Vässarö. Man kommer fram till Ellans kiosk vid åtta snåret efter ett bussbyte. Ledarna har minst en bil redo att ta hand om scouter som missar bussen eller andra bekymmer.

Fredag runt 19:30 är scouterna vid Ellans kiosk. Därifrån får de gå till båten. Runt 20.00 är det båt ut i mörkret mot Vässarö. När man kommer fram är det tyst och mörkt på ett sätt som är väldigt olik en stad. Från Djuphamn går vi till matsalen.

Fredag runt 21 så är vi i matsalen och nu är det kvällsfika. Vi har räknat ut att det är bra att se till att scouterna är varma och mätta innan vi skickar ut dom i mörkret på fredagkvällen, för det gör att vad som än går fel så klarar de sig rätt bra ändå. De får en karta av oss och på kartan har vi ritat in det fasta vindskydd de skall sova vid. Vi tycker inte det är så vettigt att börja med att bygga vindskydd mitt i natten om man är ny på avdelningen så första natten är utmaningen att ta sig ut i höstnatten och hitta till sitt fasta vindskydd. I instruktionen ingår också att patrullerna skall laga sin frukost vid vindskyddet och sedan ta sig till norra ängarna.

Fredag runt midnatt vågar vi ledare lämna matsalen. Vi går upp till norra ängarna och slår läger under stjärnorna. Kanske under en tarp. Vi har som bärande idé att man leder främst genom att vara en förebild, så allt vi ber scouterna göra, det gör vi själva också. Vi lagar också vår mat på öppen eld osv. Vi säger faktiskt öppet att man får alltid komma och titta på hur ledarna gör och rakt av kopiera. Vi berättar gärna hur man gör. Däremot måste de göra själva.

Rätt tidigt på lördagen brukar patrullerna dyka upp på norra ängarna. I skogarna runt ängen får de nu själva välja sin lägerplats. Vid sitt läger skall de bygga en eldstad och ett klassiskt vindskydd. Eller snarare, de skall leva bekvämt med enkla medel och alla skall ha det bra. Exakt hur det löses är upp till patrullen.

Resten av lördagen brukar gå åt till detta. Ibland har vi hunnit med ett klätterpass i Magasinet och lägerbål med framträdande på kvällen. På natten har vi också en cermoni då de nya Spejarna får sitt spejarmärke.

Söndag morgon går vi upp ruskigt tidigt för båten hem går 14:30 och innan dess skall vi ha hunnit laga frukost och lunch och riva allt. Det brukar alltid bli bråttom så numera ingår det i matplaneringen att lördag lunch skall vara ett matpaket som förbereds vid frukosten. När patrullen är klar och har rivit allt går de med packningen till djuphamn och sedan kör vi aktiviteter tills båten går hem. Hinderbana och fiske har visat sig populärt, men även vildmarksspåret och att klyva en stor stock men en väldigt liten yxa.

Lite erfarenheter genom åren

Våra killar erkänner aldrig ett misstag. Har de missat sågen i planeringen så hugger de hellre träd med liten yxa en hel helg en medger misstag.

Vätskebrist är ett problem så vi tar med saft (om inte patrullen har det) och bjuder på det för att inte patrullen skall få problem för något så enkelt som vätskebrist hos PL. Numera är våra äldre scouter indoktrinerade i detta så de sköter detta själva, men i början var det inte så.

Alla tror att de kan göra eld tills de kommer ut på Två Pumpar. Vi har haft patruller som fått upp eld först klockan fem på lördagseftermiddagen och då med hjälp från andra patrullen. De medlemmarna har inga problem att göra upp eld idag, idag hjälper de andra som har problem.

Det kan gå åt eoner av tid i patrullerna att diskutera vem som skall laga mat eller diska, så numera kräver vi en bemanningsplan för det i förväg.

Om en patrull har med sig för lite mat, då har vi alltid extra bröd med oss. Eller så går vi till Sannah uppe på inten och ber om bröd 🙂

Vi har infört godis- och läsk- förbud. Det är för lätt idag att köpa med sig 2 kg godis och i lathet skippa måltiderna. Problemet är att en timme senare har kroppen bränt upp all snabb energi.

Man leder främst genom att vara en förebild så vi bygger alltid ett exemplariskt ledarpatrullläger scouterna kan kopiera. Vi oss själva också. I år tände vi bara eld med eldstål hela helgen och bakade bröd i lägerugn.

Nytt för 2011 är att om en patrull har glömt tändstickor får de låna eldstål. Nästa år kommer vi lägga till att vill man låna en såg får man bara ett sågblad och så får man bygga sig en egen såg.

Hajken slutar på söndag i scoutgården efter att vi materialvårdat. Vi har gjort till kultur att alltid städa på en gång. Sortering och materialvård är en del av aktiviteten hos oss för ingen ser fram emot ett möte då man måste börja städa, sortera och materialvårda.

Patrullen planerar alltid mat och utustning själva men ledarna skall ha kopia på all planering i förväg. Vi tittar på denna planering och i de fall patrullen har glömt något så vet vi det i förväg och kan ha en plan för det. Oftast klarar det sig bra oavsett.

I slutet av hajken eller på utvärderiungen upprepar vi hur grymmt duktiga scouterna är. Vi understryker att de nu faktiskt har levt en hel helg och mått bra med enbart kniv, yxa en press och ett eldstål som hjälpmedel. Att de själva löst problemen och klart sig utan all modern bling-utrustning alla andra verkar behöva. Att de är riktigt duktiga i jämförelse med folk på TV som är helt hjälplösa på en tropisk strand med allt man kan önska sig runtomkring.

 

 

Creative Commons License
Denna artikel (sida) inklusive bilder, video och ljud är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.

Innehållet i artikeln (sidan) inklusive bilder, video och ljud är Copyright (c) Martin Eliasson 2010.

För copyright av källkod bakom WordPress, pluggins och tema, se botten av sidan.

Nu packas det inför Två Pumpar 2011

Nu är det snart Två Pumpar men redan nu packar jag min ryggsäck eftersom jag her en liten “övning” att närvara på.

Ungefär det här packar jag ner i min stora röda ryggsäck (en ryggsäck som mina föräldrar köpte till mig som patrullscout, det var den då finaste modellen från Karrimor och tack vare lite lagningar och kärlek har den hållt rätt bra genom åren):

personlig klädsel

  • Mora 2000 kniven
  • Handskar med specialmod så de kan sitta i bältet

  • Vattenflaska med makrame som kan sitta i bältet

 Mat

  • 1.5 liters aluminiumkastrullen
  • Storkåsa, termosmugg, bestick, extra ged för matlagning mm, kåsa för soppa mm.
  • Hajkbricka och sittunderlägg
  • 1Liters termos

 Bo och sova

  • Liggunderlag (mitt vanliga 1+0.5 set)
  • Sovsäck + innersäck + ytterskydd + liten kudde
  • Blå tarpen + myggnät
  • Stearinljuslyktan

Övrigt

  • Sjukvårdslådan
  • Ombyten och underställ. En extrabyxa. Önskar att jag hade ett par ordentliga snickarbyxor.

program

  • Fiskesaker
  • Puxing PMR-radio (för ledar kommunikation)
  • Kamera
  • Eld-utan-tändstickor setet.
  • Kompass
  • Liten tälj kniv
  • Aluminium-fäll-sågen och yxan.

 

Kristi Paddelhajk – utvärdering

OBS denna post kommer att uppdateras med bilder så fort dom är klara

Updatering 2011-06-18

Nu är det klart att alla delatagare skall få tillbaka 200kr av hajkavgiften.

Dag -6

Tomas och jag tar en biltur en söndag kväll till Olandsån och börjar spana in efter iläggs- och upptagnings- ställen. Vi letar så långt uppströms vi kan och allt dokumentaras i Kristi Paddelhajk – rekognocering.

Dag 1

Vi samlades klockan 8 på morgonen i Scoutgården. Det tog ca 1.5 timme att packa bilarna – tre stycken – och sen gav vi oss av mot Olandsån i närheten av Knutby. På vägen hämtade jag kanotsläpet med kanoterna vi hyrt av Hässelby Villastads Scoutkår, vi skulle paddla i. Väl framme på gräsmattan ute i ingenstans i Uppland så lastade vi av bilarna och åt lunch.

Paddelgruppsindelningen enligt “rådspatrullen” blev bra.

  • Arthur o Filippa
  • Gustav o Joar
  • Sack o William
  • Julia o Albin
  • Tomas o Martin

En förälders bil (Nissan) startade inte så jag fick bogsera ut den till närmaste väg för uppplockning av bärgningsbil.

Efter lunchen började avdelningen tillsammans med Julia att paddla mot nattlägret. Tomas och jag tog våra bilar och åkte till Gimo där vi parkerade min bil med släpet. Sen åkte vi till startplatsen igen och Tomas började paddla efter avdelningen. Själv åkte jag hem för privata ärenden…

Dag 2

Jag tog bilen hemifrån norrut mot Gimo. I Gimo parkerade jag bilen och tog ur bakluckan fram min hopfällbara Dahon och sen cyklade jag ca två mil för att möta de paddlande. Vi möttes vid ett hinder, ett slags betong-trappsteg där vi fick lyfta över kanoterna. Docks fanns inga bra lunchställen så vi fick paddla på ett bra tag. Vi kom till ett sönderfallande bruk och strax därefter kom vi till en kohage där vi kunde slå läger och äta lunch/middag.

Jag och Gustav passade på att ta kanoterna och paddla och fylla på våra tomma vattendunkar. Vi fick lära oss att det är mycket mer vatten i ån på våren (1.5meter i höjd) och att det finns björn i området. Dock kan man konstatera att övernattning i kohage är tillräckligt spännande.

Efter middag vilade vi ett tag inför nattens nattpaddling. Att paddla natt i Olandsån är ingen superhöjdare, för Olandsån är ett dike, om än stort dike, i ett åkerlandskap. Man ser inte så mycket. Vi kom till ett till trappsteg och Tomas röjde en väg för oss att ta oss vidare. När solen lyste på talltopparna så hittade vi oss en äng att ha som nattställe och alla somnade genast. En annan sak jag upptäckt är att när man paddlar sjö så andas man doften av sjö och det är något speciellt. Olandsån doftar ladugård 🙂

Dag 3

Vi sov länge, gick upp, åt frukost och förberedde oss så sakta för att paddla vidare. Tomas (gröt)+ägg+bacon frukostar är rätt massiva. Vi paddlade ca 7km in till Gimo och precis på slutet när vi kom in i Gimo kom kylan och en ihållande blåst.  En karta blåste iväg och sjönk… “Rådspatrullen” tyckte det räckte med å-paddling och hade en egen idé som de genomförde. Vid Gimo gick en å mot Gimo damm. De rekognocerade och kom fram till att vi med vår enda cykelkärra skulle lyfta alla kanoter till Gimo dam. Det gick långsamt så vi tog tillslut hjälp av släpet men till sena kvällen var vi klara och hade hittat oss ett nattläger vid stranden av Gimo dam.

Dag 4

Vi sov ut, paddlade till badet i dammen och lekte med kanoterna. Dvs. vi sänkte dom:) En paddel försvann i leken. Samtidigt passade Martin på att ha lite genomgång av hur man får upp eld utan tändstickor, hur man gör char-cloth och grunderna i splitsning.

Vi lastade alla kanoter på släpet och begav oss hemmåt.

Lite slutnoter

En kommentar vi ofta fått höra genom åren:

– Paddlar ni här?, det har ladrig någon gjort tidigare.

Vi skippade många luncher för det var ont om tid och framförallt ont om ställen man kunde äta lunch på. Paddling genom odlingslandskap är en intressant idé men lunchställen är ett av problemen. Vi har funderat på att framöver göra lunchapket på morgonen så att vi alltid kan äta lunch i kanoterna oavsett om det finns bra landstigningsställen eller inte. Kanske en termos med varm soppa också.

Olandsån är ett bra fiskevatten så tag med fiskegrejor.

Tidigt på våren är nog ån roligast att paddla ån, för då är det mer vatten. I maj-juni går det att paddla men det blir en dikespaddling av det. Ett annat problem är att en bra paddelhajk har minst ett bra badställe per dag. Olandsån har knappt något bra badställe.

Godis och läskförbud en bra idé och vit formfranska en dum idé. Däremot skall vi kanske satsa på att alla har med en powerbar per dag som består av ungefär nedanstående:

  • Mörk choklad
  • Jordnötter / Mandel
  • Kokosfett
  • Branflakes

 

En paddelhajk avslutas bäst med en kort sträcka sista dagen följt av lek med kanoterna och eventuella övriga programpunkter. Det är roligare så och man får flexibilitet i avslutnoingen av hajken. Har man mycket tid kan man leka mycket ,har man lite tid leker man mindre.

Ta med cykelpump som stämmer med däcksventiler på kanotvagnen nästa gång 🙂

Bra att ha med:

  • extra slangklämma och 7mm insexnyckel som brukar passa på slangklämmor.
  • 12V konverter så man kan ladda sin mobiltelefon i bilen.
  • Dahon hopfällbar cykel i kanoten.
  • Eld-prylar och sjömaningslådan.
  • Inplastade kartor.
  • Munspel, sångbok, ukelele, gitarr.

I matplaneringen skall matlagnings- och disk- schema ingå för alla måltider.

Koordinater

Kommer så fort jag fått ordning på kml filen.

  • Fågeltornet vid Kärven; 59.914898,18.154213
  • Iläggsplatsen och där Lisas bil gick sönder; 59.90173,18.189147
  • Första hindret och där jag hoppade på. 60.023467,18.228629

 

Naturen i Årsta är ett viktigt ledarstöd

På ordinarie kårstämma 2011 lade jag ett par motioner.

En motion som är grundad i frågeställningen varför Stinas ledare slutade handlar om att till verksamhetsberättelsen skall ett ledarstödsindex bifogas. Varje år. Så att vi kan se, följa och åtgärda ledarnas situation.

Till 2011 års ordinarie kårstämma så hade jag tagit fram ett första förslag till enkät för indexet samt sammanställt det.

Här finns nu hela sammanställningen av ledarstödsundersökningen för verksamhetsåret 2010. Svarsfrekvensen är inte så fantastisk direkt, men tittar man på vad vi ledare på avdelning är helt överens om i kåren så framträder ett par mindre självklara saker.

Glad partystämning – På frågan om vad vi behöver mest av allt i Årsta dominerade helt klar glad partystämning.


Glad partystämning

Material – i princip alla säger att avdelningens material fungerar bättre än kårens gemensamma material. Det syns också i material-delen av undersökningen att materiel som MÅS-gruppen köpt är illa anpassat till verksamheten och de avdelningsledarna själva köpt in är mycket väl anpassat. Jämför North-Face tälten med Tentipina.

Mer tid med ungdomarna – när man frågar hur mycket tid en avdelningsledare tillbringar med ungdomar och barn ser vi att som mest ägnar man 50% av sin tid till det. De flesta tillbringar mindre tid än så. Om man ovanpå det lägger till all tid kårfunktionärer lägger ner i kåren som hamnar vi nära 15%. Det är inte bra, för vår kärnverkamhet är att möta ungdomar. Kanske är det dags att fokusera på att eliminera massor av den tid vi inte lägger på att möta ungdomar.

 

Ungdomar

Ute i Årsta – det fanns en del av ledarstödsundersökningen som jämförde vilka utrymmen i våra lokaler som är mest välanpassade och vilka som är viktigast för oss. Det var inte väntat alls att utrymmet innom och runt Årsta IP skulle vara både det viktigaste utrymmet för ledarnas arbete och samtidigt det mest välanpassade. Vi borde kanske ta upp att inte bara vårda husen utan också satsa lite på vår omgivning i Årsta.

Djur i Årsta nära Scoutgården

Fotnoter:

* Att avdelningarnas material-inköp rankas så mycket högre än MÅS gruppens inköp (och andra centrala inköp) har fått oss på Spejarna att bestämma oss för att köpa vår egen utrustning till årets sommarläger istället för att lämna in en beställningslista. Det finns ingen anledning att upprepa gamla misstag.

* Sätra Scoutkår (finns bland annat beskrivet i posten Fallet Sätra Scoutkår) – hade en gång en källarlokal i Gransätra och det sammanföll rätt bra med kårens storhetstid. Sen flyttade Sätra Scoutkår till den underbara kvarngården, men det blev aldrig lika bra.

* Ett sätt att uppnå mer tid med ungdomarna är att faktiskt inte utestänga ungdomarna från arbetet med våra hus mm utan istället bjuda in dom RFR-kvarn style.

60 degrees north sommaren 2011

Idag hade kåren kårplanering och vi bestämde bland annat att överge planen på Camp-in-Camp på Sjöröd. Det finns många orsaker men enklelt kan man säga att vi tror inte vi hade klarat av den stora arbetsbelastningen och att Sjöröd verkade inte kunna erbjuda den typ av läger vi sett fram emot.

Kåren har efter ett snabbt utvärderande av alternativen bestämt att åka till Vässarö under den lägerperiod som kallas 60 degrees north. Vi kommer att åka med samtliga avdelningar och tiden är preliminärt bestämd till 30:e juli till 6:e augusti.Vi tror att 60 degrees north är det läger som kan erbjuda oss lite internationell festival känsla även om vi inte är på Jamboreen.

Beach Volleyboll
Beach Volleyboll för alla
Skogs-Röjv
Skogs-Röjv vid bastun

På kårplaneringen bestämdes även andra viktiga datum, bland annat kårstämma, kåravslutning och kårhelger våren 2011, ta en tid på Scouting i Årsta almanackan för datum.

Disclosure

Ers bloggare är aningens jävig eftersom han sitter i programgruppen för 60 degrees north och brukar jobbas som programledare på Vässarö. Även andra ledare från Årsta Scoutkår sitter med i programgruppen för 60 degrees north.

Camp-in-Camp – nya villkor

Kåren har bestämt att den skall åka på Camp-in-Camp på Sjöröd.Bakom beslutet stod analysen att vi är kritiskt få ledare i kåren och att kåren inte skulle klara av att en del av kåren åkte på Jamboreen och sedan arrangera ett annat läger för de som inte får åka. Jamboreens nedre ålder 14 år skär rakt in i Spejarnas åldersspan 12 – 15 år. Vi valde Sjöröd för att kunna komma nära Jamboreen, få ta del av den internationella närvaron men på en lägeranläggning med full service.  När beslutet togs antogs att Sjöröd stod för huvuddelen av Camp-in-Camp arrangemangen. På Sjöröds hemsida stod den 7:e decemper bland annat:

2011 kommer Sjöröd öppna sina ängar för tre Camp in Camps om maximalt 200 deltagare. Ytterligare Camp in Camps kan komma att organiseras på intilliggande marker. Som scoutkår tecknar man ett avtal om värdskap med världsscoutjamboreeorganisationen. I avtalet finns ett antal krav som måste uppfyllas på lägerplats och innehåll. Väljer man att förlägga sitt Camp in Camp-läger på Sjöröd ser vi till att ni kan uppfylla era krav med råge. På Sjöröd lever vi efter devisen att det skall vara enkelt att arrangera läger. Och det gäller givetvis i högsta grad även 2011.

Jag tror inte man i kåren kollade efter exakt vad “Som scoutkår tecknar man ett avtal om värdskap med världsscoutjamboreeorganisationen” betyder. Nu har i alla fall Sjöröd förtydligat detta: http://www.sjorod.se/index.php?page=cic-pa-sjoeroed

Den kår som väljer att förlägga sitt läger på Sjöröd är jämtemot World Scout Jamboree ändå själv ansvariga för sitt läger. Sjöröd blir leverantör av lägerservice, inte arrangör av färdigt läger. Värdscoutkåren tecknar avtal med World Scout Jamboree och förbinder sig därigenom att genomföra lägret på ett bra sätt. I gengäld betalar World Scout Jamboree ut en ersättning till scoutkåren som tack för sina insatser.

Hmm

Om man läser närmare på Jamboreens sida ang Camp-in-Camp om vad som gäller så står bland annat att: “Jamboree scouterna kommer ut till ert läger i tre omgångar, från lunch till lunch. Som arrangörer står ni för sovplats, matlagningsmöjligheter och programaktiviteter.”

Oops. Vi skall alltså fixa program, sovplats och matlagningsutrustning till alla Camp-in-Camp deltagare. Vidare står att “De kommer ut i grupper om 50.”

Dubbel Oops. Hur skall vi kunna hantera 50 gäster med vår ledarbrist?

Det fortsätter: “Gör ett trevligt program för era gäster. Ni kan utforma programmet fritt, så länge det är baserat på följande teman: naturupplevelse, svensk kultur och möten mellan människor och kulturer. Camp in Camp Department kommer att ta fram programförslag som ni kan använda om ni vill. Ett hett tips – paddling!” Vi skall alltså ionte bara stå för program för våra egna scouter utan för mängder av andra scouter.

Jamboreen erbjuder ett färdigt programförslag för Camp-in-Camp så jag passade på att se vad vi kan få för stöd där: programuplägg.pdf . Bland annat står att vi skall blanda patrullerna:

Så gott som alla de konkreta programförslag som finns listade i idébanken förutsätter att de internationella scouterna vid ankomsten delas in i nya patruller där hälften av patrullmedlemmarna utgörs av värdkårens/värdkårernas egna scouter.

Sen står en del om att vi skall göra det vi alltid gör. Paddla, elda, surra…

Sen kommer förslaget på äventyrsrundan (!). Kom ihåg att det här är för 14-18 åringar:

  • station 1: spela stort luffarschack
  • station 2: bygg en kort stege
  • station 3: smörj in pinnar i olja och flytta elden
  • station 4: typ kull
  • station 5: Älvor dansar och lämnar efter sig ett chiffer

Nu vill jag påminna om att i eftersnacket efter Jiingijamborii där kåren deltog så fick programmet mycket dåligt betyg. Det hade för låg nivå. Det som upplevdes som kul var allt annat runt omkring men läser man programupplägget så ser man att just det där vi vill vara med om, det handlar inte Camp-in-Camp om. Om vi vill ha ett program som är som vi vill så måste vi göra det från grunden själva. I ett läge i kåren med allvarlig ledarbrist.

Det finns minst ett programproblem till, för anta att vi vill åka till Sjöröd men skippa Camp-in-Camp biten: http://www.sjorod.se/index.php?page=begraensat-antal-platser

Lägerledningen kommer göra allt som står i sin makt för att få lägret att upplevas som litet. Räkna därför inte med några gemensamma aktivitetstorg eller stora event. Lägermyset kommer istället att ske ute i byarna och i Sjöröds sköna natur.

Just det, inget disco eller skogsrave, ingen marknad, ingen gemensamhetsdag… men det var ju därför vi skulle åka på en lagom stor lägeranläggning med andra scouter.

Erfarenheten från Jiingijamborii säger att när grundförutsättningarna ändras på det här sättet mot vad som sagts från början (och jag vet inte var det blivit fel, kanske i vår kår) då blir det ännu värre om man fullföljer. Men allt är inte kört. Om det inte blir Sjöröd så finns det forfarande en B-plan. Ett lagom stort läger med internationellt inslag så man får uppleva internationell scouting i den Svenska naturen MED disco, gemensamma aktiviteter, turneringar för alla på lägret mm: 60 degrees north.

Jag skriver det här för jag hoppas att fler än bara ett fåtal ledare är med i diskussionerna om hur vi skall göra i sommar. Alla vill ju ha ett topp-läger så vi har inte råd att slarva och jag tycker den här informationen måste ut. Välkomna att lämna kommentarer eller kontakta exempelvis mig nedan.

På temat man skall leva som man lär så bör jag nog också nämna att miniorledartjejerna som slutade som avdelningsledare i våras sitter med i programgruppen för 60 degrees north lägret och det gör undertecknad också. Av mer än en orsak.

Updatering 2011-01-10

Kåren beslutade på kårplaneringen 2011-01-10 att överge planen på Camp-in-Camp i sommar och i stället satsa på 60 degrees north perioden 30:e juli till 6e augusti 2011. Spåraravdelningen kommer att vara på lägret en något kortare tid (tre nätter endast).

Vi dukar som kungar men äter som grisar

Updatering: nu med bilder.

Tomas och jag har aldrig varit kända för att snåla med packningen, så inför årets upplaga av Scouternas Natt och Silverugglan så lånade vi ett stort släp till våra bilar. Ett stort släp till tre ledare och fyra scouter. Sedan våra första steg som patrullscouter har jag och Tomas fått i oss att det viktigaste är att alla mår bra och att vi har roligt tillsammans, så med mycket lastkapacitet har man förutsättningar.

Vi fyllde bilarna och släpet på lördagsmorgonen och begav oss av mot Påta och Dommarudden i Åkersberga. Väl framme så var vi rätt sena (Tomas och jag har alltid varit sena, ända sedan patrullscoutåldern), men hos oss på Spejarna är det ingen större kris för våra Scouter vet redan hur man bygger läger på gen hand.

Scouterna fixar lägret

Medan Tomas gick iväg som kontrollant och jag var med på PL-samlingen för alla tävlande lag, då byggde våra scouter hela baslägret på en halvtimme och det inkluderar uppsättning av tentipi med kamin, flytta av alla bord och stolar samt uppsättning av kök och lunchlagning. Man blir både stolt och imponerad. Det var bara att sätta sig vid dukat bord, för vi hade till och med tagit med oss duk till bordet. Pappersduk på rulle vilket skulle visa sig mycket vist gjort.

Tomas hade köpt och lagat maten och vi är lite konservativa med matsedeln. En chili som räcker hela helgen och lingongrova med honung. Gröt till frukost. Jag vill minnas att det var till middagen första dagen, då vi satt oss till ett väldukat bord som snabbt blev riktigt grisigt, som Sebbe konstaterade att ett kännetecken för vårt bordsskick verkade vara att vi dukar som kungar men äter som grisar. Det går nog inte att säga bättre.

Musik

Det stod i utrustningslistan som kom ut inför tävlingen att vi skulle ha med oss en FM-radio och som vi lärt oss genom åren, det är roligare om man tar i lite, så vi tog med Tomas gamla bergsprängare som varit med om hela vår seniortid, Jiingijamborii mm. Scouterna förstod. Scouterna ställde bums in 107.5 och drog upp volymen tills det distade ordentligt. Party!

Alltid redo med bergsprängaren

Vårt läger hade vi gjort nere vid stranden vid Påta och det var tur, för där nere kunde vi ha musiken på hela helgen. Vid båthuset bredvid oss satt seniorer och nattsuddade nätterna igenom och våra scouter och vi var uppe och fikade vid vårt lyxbord fram till på småtimmarna. Lite färgade lampor på snöre hade gjort susen.  Vi får för oss att provocera Talking Tom på våra mobiler lite, så vi tar två smartphones och startar Talking Tom på båda och får dom att prata med varandra. Hysteriskt roligt.

Sen värmde vi upp tältet med kaminen och fortsatte nattsuddandet i tältet. Det blev inte mycket sova. Jag tror söndagen var den första dagen i mitt liv jag såg Tomas dricka kaffe om det säger nått.

Tävlingen

Förra året gick det mycket bra för oss, men viljan att vinna kändes inte så stark i år. Att gå omkring en vacker höstdag i gott sällskap med härlig musik, det är inte direkt inspirerande för tävlingsmomenten. Själva dagen gav så mycket mer än kontrollerna. Scouterna är också väldigt kreativa och det är inte alltid det tas tillvara på kontrollerna. Att vi är bra på kontroller där man fick tid att organisera sig och använda kreativiteten tyder på det. Vi missade grovt på kontroll D6 eftersom vi inte tog den tillräckligt på allvar. Efter dagslingan när vi kommit tillbaka till lägret vidtog genast allehanda lek stoj och upptåg, att vi hade tre kontroller kvar som vi missat var det ingen som riktigt oroades av.

Vi hade helt enkelt för kul och inför nattslingan var det tur, för det blev vänta, vänta, vänta. Dessutom hade vi med sex stycken komradios, så vi hade fullt upp med att förpesta pmr-kanal 1.

Patrull loppan på kontroll

Kontroller som eldningen gynnar inte Årstas sätt att arbeta eftersom vi trycker så hårt på att patrullen först skall organisera sig och att alla skall ha en riktigt uppgift innan vi utför, men på eldningen som egentligen bara handlade om att få upp eld snabbt, där förlorade vi på att vi envisades med vår metod. På personliga mått gick det bra för där fick vi tid att organisera oss.

Nattorientringen var för enkel, se gärna mina åsikter från föregående års utvärdering.

Hur det gick?

En femte plats (det hade blivit fjärdeplatsen om vi haft kontrollanter så det räckte).

Till nästa år / utvärdering

Ängen vid Påta var bra, men tänk om man redan från början sagt att den här delen av ängen är den tysta delen, och nere vid vattnet är det lite livligare. Då hade fler utmanare (och äventyrare) kunnat sitta nere vid vattnet och umgåts natten igenom. Vi kan stå för styereon och folkparkslamporna 🙂

Alla i gruppen ville inte duscha, och vi ville inte splittra gruppen. Om man först gått till baslägret och sen till duscharna hade lite fler, men inte alla, duschat.

Tack

Stort tack till tävlingsledningen, alla baskontrollanter och alla trevliga kontrollanter. Det var mycket god stämning i år också, så vi ser  fram emot att komma tillbaka nästa år igen.

Tack till alla Spejare som följde med, man trivs alltid i ert sällskap!

Den obligatoriska saftdunksbilden