I tisdags hade vi vårterminens första möte på patrullscoutavdelningen Spejarna. Patrull Uttern tog kvällens möte serriöst, patrull Vesslan flamsade mest runt. Ungefär som vanligt. Det är viktigt att vi har kul i scouterna – vår idé är att lära genom att leka och ha kul.
Dagens tanke är om den fria leken är på tillbakagång i vårt land. Lekplatserna har blivit tristare och mer styrda. Dagens unga körs runt till organiserad fritidsverksamhet av taxiföräldrar.
Jag är böjd att tro att bara genom att skapa en miljö för fri lek så har vi skapat något väldigt unikt och värdefullt.
Det sägs att vi lever i en ungdomskultur, att modet riktar sig mot unga vuxna och att vi förväntas eftersträva en ung livsstil. Men vill vi växa upp och bli vuxna eller inte? Leker vi så lite att vi inte lekt färdigt till vuxenåren eller leker vi för mycket – vägrar ta ansvar och gå vidare? Två skilda svar som ger två skilda sätt att leda i scouterna. Antingen mer fritt utrymme för spontanlek och flams eller mer strikt uppstyrning och mer disciplin.
Kniven är ett enkelt, flexibelt oumbärligt verktyg. Speciellt i scouterna och i skogen. Med en kniv, tändstickor, en mugg och lite tort toapapper klarar man det mesta. För nybörjaren i scouterna kan det i bröjan vara svårt att välja kniv eftersom det finns så många olika modeller för olika ändamål att välja på. Här är ett par knivar jag vill tipsa om.
I scouterna använder vi kniven till hantverk,friluftsliv och matlagning. Det finns ingen kniv som är bra på allt detta men man kommer långt med enkla medel. Enklast av allt är arbetarkniven i rostfritt stål för några tior. Till matlagning vill man helst ha en rostfri kniv. En rostfri kniv har en mjukare egg än andra knivar så man måste slipa den oftare, men för den vane scouten är detta inget problem. Själv har jag nästan alltid en rostfri kniv eftersom matlagning är något man gör ofta.
En brs arbetskniv
Arbetarknivarna brukar ha rött handtag om de är gjorda i kolstål, dvs de är vassare längre men är inte lika bra till matlagning. Blått skaft brukar rostfria arbetarknivar ha. Kolstålsknivarna är oftast gjorda så att tre stållager laminerats, det hårdaste är mitt i kniven omgiven av två mjukare lager. Oavsett vilken kniv man väljer är det viktigt att man lär sig hålla kniven vass. Mer om det senare.
Till friluftsliv är ofta en kortare kraftigare grovkniv att föredra framför en lång och smal. För långa och smala knivar är mycket jobbigare att exempelvis spänta ved med. däremot är de bra till matlagning och att rensa fisk med. Mora 2000 kniven är en av de bästa kompromisserna. Mora 2000 är har ett tjockare bredare blad längst in vilket gör att de klyver mycket bättre samtidig som den är lång och tillverkad i rostfritt stål.
Mora 2000 är en riktigt bra scoutkniv
Ett kort ord om parerstav i scouterna: ett parerstag skyddar så man inte slinter och drar fingrarna över eggen när man håller i kniven. Detta kan bara inträffa om man sticker kraftigt i något, men eftersom vi inte har några stick-tekniker i scouterna, är inte parerstaget så viktigt.
Att tälja
Till hantverk vill man ha en kniv med ett litet kort vasst blad. Ju kortare blad ju bättre kontroll över kniven. Det är nästan bara till fiske och att skära bröd man behöver en riktigt lång kniv. Frosts täljkniv är en bra täljkniv man kan ha som komplement till sin vanliga scoutkniv. Tyvärr är fodralet som följer med inte så bra. Kniven trillar lätt ur.
Frosts täljkniv är ett bra komplement
Miniorscoutkniven
I scouterna har vi generellt sett inte kniv förrän i juniorscouterna (4:e kass i skolan). Är man ledare för miniorscouter (2:a och 3:e klassare) och vill lära ut kniven kan man leta upp gamla frilufts- eller scout- knivar och såga av parerstång och blad så får man en kniv man inte kan skada sig allvarligt på. Denna kniv är dessutom ett fantastiskt täljredskap för den vuxne hantverkaren.
Att slipa en kniv
En slö kniv är ett farligt verktyg. Med en slö kniv tar man i och med kraft följer minskad kontroll över kniven. Större risk för skada.
En kniv slipas i ungefär fem steg, men det är för mycket för att ta upp här. I scouterna får man lära sig slipa sin kniv som en del i att klara av knivbeviset.
Ett sista tips är att keramik – undersidan på keramikmuggar och proppar i proppskåp – duger som slipbryne till nöds.
Lekböcker är en guldgruva för scoutledare. En höjdarbok är Junkyard Games som vi fick nytta av på kvällens möte. Vi har precsis fått ett efterlängtat pingisbord i samband med Mårtensmässan. Detta bord måste givetvis invigas, men vi hade ju ingen boll och inga rack.
Det Junkyard Games lär ut är hur vanliga saker runt omkring oss kan användas till att leka med. Sagt och gjort: vi bygde ett nät av ett par små koner med dasspapper spänt emellan. Vi hade hajkbrickor till rack och spelade med tennisboll. Eftersom det var så svårt började vi räkna ner missarna i stil med bolla-gris medans vi spelade rundpingis. Om man träffade nätet (dasspappret spänt över bordet) så åkte man ut.
Nästa möte tror jag alla kommer ha med sig pingisrack…
När scouting tog världen med storm för en sisådär 100 år sedan gjorde den det för att rörelsen skapades utifrån idéer som då var revolutionerande. En av dessa idéer var att lek är ett naturligt sätt att lära som bör uppmuntras (och styras en aning). Lord Baden-Powel (scoutings mest kände grundare) var obotlig optimist. Han trodde, att de nya pedagogiska metoder han sammanställt, skulle antas av skolbyråkraterna i det Viktorianska England. För att bevisa hur bra metoden arrangerade han även ett läger vilket kommit att representera scoutings grundande. Nu var inte skolbyråkraterna fullt så entusiastiska till förändring och lek som metod för lärande var inte att tänka på.
Scoting som rörelse blev till av den skolreform Baden-Powel ville se. I vårt land idag är lek som pedagogisk metod inte så revolutionärt längre. På hemsidestatistiken kan man klart se att utelekar och lekar till hör de mest eftersökta ämnena. Jag samlar själv på böcker om lekar och skriver ner de lekar jag kommer över.
Om du vill lyckas med en lek är det viktigaste att du själv är med och leker och kanske till och med ‘gör bort dig’. En stor funktion leken har i de äldre åldrarna är att vara centrum i grupp-processer. När scouter kommer till avdelningen eller lämnar avdelningen väljer man lek därefter. Jag har lekt fåniga namnlekar mendmin patrullscoutavdelning när vi fått nya scouter till avdelningen, dels för att ‘bryta isen’ genom att alla är lika fåniga och dels för att namnet är en så viktig del för oss alla. Namnduellen är en sån lek. Människan verkar aldrig bli för gamla för att leka.
Om nån undrar om scouting är omodern idag, då tänker jag så här: är lek ett naturligt pedagogiskt hjälpmedel i utbildningssystemet?
I helgen hade vi arbetsdag på mina föräldrars sommarstugeområde. Vi dessa arbetsdagar, ungefär tre om året, sammlas en hel del av sommarstuguägarna för att gemensamt röja upp på allmäningarna. I helgen blev vi rätt många, och till vå hjälp hade vi den här gången två traktorer, en fyrhjuling, ett antal motorsågar och röjsågar. Då går det undan.
Under lunchen – soppa som vanligt hemma hos en av stugägarna – så hann jag samtala lite med en sommarstuguägare som också är slöjdlärare. Jag passade på att fråga hur många minuter slöjd i veckan en elev får. Svaret är normalt 60 minuter, men att han förhandlat upp det till 80 minuter i veckan.
Om du som jag tror att det är viktigt för ens utveckling att få jobba med händerna, om du också tror att om inte skolan kan erbjuda mer slöjd, då får nån annan göra det. Då förstår du också varför vår verkstad i Årsta Scoutkår är så viktig för oss ledare och ungdommar. Vi kan trotts allt erbjuda hela 120 minuter slöjd när vi har hantverksmöten.
Ps. Vi behöver fler slöjdlärare i Scouterna också.
Många tror att i socuterna knyter vi knopar (eller vad vi nu gör). Det är sant på ett ytligt plan, på samma sätt som fotbollsspelare joggar. Det vi försöker lära ut under patrullscouttiden är kreativiteten, organisationsförmågan och sammarbet. Vi tror att detta är de verktyg man har mest nytta av i livet.
Knopar, hantverk, livlina, eldning mm är de verktyg vi använder. De kan inbland synas gammalmodiga, men handen på hjärtat, hur mycket har vi mäniskor förändrats på 100 år?
I scouterna vill vi skapa en miljö där ungdommar kan utveckla sig själva säger vi (också). Så egentligen är det inte så enkelt som att vi lär ut, det är snarare så att vi skapar miljöer och situationer där man får motionera dessa förmågor och utveckla dom när man själv är redo för det.
Som ledare måste man inte glömma att utmana sig själv på detta område eftersom det är svårt att lära ut franska om man bara pratar svenska. I scouterna leder vi genom att vara en förebild. Själv försöker jag själv hålla igång kreativiteten på olika sätt: jag går bland annat gärna på utställningar med fotografi och modern konst.
Idag passade jag på att gå på ett öppet föredrag på KTH där Fredrik Hären pratade. En av Fredriks poänger är att kunskap och information redan är en commodity (nått man kan köpa över disk på stan mer eller mindre). Det är kreativiteten som sitter i framsätet och det är inte vi i Europa som har övertaget.
Ta tävlingen Battle of the Brain som IBM och ACM arrangerar varje år som exempel (snott från Fredri). Tävlingen går ut på att lag från all världens universitet tävlar mot varandra i svåra programmeringsproblem. Ta en titt på prislistan för 2007. Fråga: tror du att våra ungdommar går en framgångsrik framtid till mötes utankreativitet som välslipat verktyg? Om inte, var tror du ungdommarna får lära sig det här. I skolan?
Här är de 10 första lagen i Battle of the Brains 2007:
Warsaw University
Tsinghua University
St. Petersburg University of IT, Mechanics and Optics
Massachusetts Institute of Technology
Novosibirsk State University
Saratov State University
Twente University
Shanghai Jiao Tong University
University of Waterloo
Moscow State University
Sugen på att prova på scouting? spana in Årstascouterna.
Jag trodde länge att tonåringar tröttnat lite på att leka i scouterna. Det är ju ofta så i scouterna att man lekt som både miniorscout och juniorscout, så man kan förstå om man tröttnat på det.
För att få ett bättre flyt i programmet började vi förra året med en kort lek i början på mötet, gärna med lite pedagogisk touch. Det gav till vår förvåning väldigt bra respons.
Det har visat sig att leken är mycket effektiv på att bygga gemenskap och trygghet i avdelningsarbetet. I leken kan man ‘göra bort sig’ för andra utan att skämmas. Speciellt om det är på lika villkor för alla. När man känner att scouterna på avdelningen inte riktigt ‘vågar’ inför varnadra och/eller har en yta att visa upp, då är det hög tid att börja leta. Sen bygger man avdelningen därifrån.
Hos oss är det nu så att patrulledarna gärna själva ber att få organissera sina favoritlekar och leda avdelningen. Då är det härligt att vara scoutledare.
