Tag Archives: ungdom

Demokrati måste få ta tid – kårstämman

Min (förenings)-demokratiska uppväxt fick jag i Sätra Scoutkår och det är en av de saker jag verkligen uppskattar och kommer ihåg. Ledarsamlingarna. Kårstämmorna. Styrelsemötena. Det var ordning och reda. Ordentliga kallelser och protokoll. Vi seniorer fick åka på distriktstämmorna och vi hade förmånen att ha vår nuvarande generalsekreterare Johan ‘Stället’ Strid som mötesordförande. Få kan som Johan lära ut och demonstrera föreningsdemokrati och mötesteknik.

I Årsta Scoutkår är det anorlunda. Här är det inte så noga med exempelvis stadgar. Under året har styrelseledamöter bytts ut utan kårstämmobeslut (det är bara att läsa kårstämmoprotokoll och jämföra med styrelsemötesprotokoll). Kårstämmobeslut ignoreras ibland. Protokollen är inte riktigt stadgeenliga och kallelse skickas numera inte ut till styrelsemötena.

Under min tid som kårordförande i kåren försökte jag höja standarden lite på kårarbetet och styrelsemötena. Jag tog våra stadgar och gjorde en jätte-poster och satte på väggen, där de viktigaste punkterna ur ett kårperspektiv var färglaggda. Jag såg till att inte bara skicka ut kallelse till styrelsemedlemmar utan även anslå kallelsen i publika utrymmen i tid. I ärlighetens namn gjordes inte allt rätt exempelvis med protokollen.

I måndags kom kallelsen till kårens kårstämma. I kåralmanackan är Årsta scoutkårs kårstämma inplanerad till den 22:a mars. I måndags är därmed en dag försent om man läser stadgarna:

18 § Kallelse till möte med kårstämman
Kallelse till möte med kårstämman ska utfärdas av kårstyrelsen senast två veckor före mötet till dem som enligt
12 § har rätt att delta i mötet samt till dem som enligt 14 § har rätt att närvara vid mötet. Föredragningslista ska
bifogas kallelsen.

Så på punkten om kårstämmans behöriga sammankallande borde vi kanske säga nej den 22:a. Jag tror inte det kommer att ske. Jag har pratat med folk i kåren och den allmänna uppfattningen är att inte krångla till det. De som är intresserade kommer hur som helst och att flytta kårstämman gör inte att fler kommer. Förmodligen är det så. Om man utgår från att ingen är intresserad av föreningsdemokrati och att man helst själv vill slippa arbeta för mycket, ja då skall man inte krångla.

Men är det inte brist på ambition det handlar om? Låg standard. Kårens mål borde väl i praktiken vara lite högre än att överleva ett år till och samla de närmast sörjande. Speciellt som andra paragrafen säger att:

2 § Grundprinciper
Svenska Scoutförbundet hävdar en kristen livssyn och respekterar varje livsåskådning som låter sig förenas med
scoutlagen och scoutlöftet.
Svenska Scoutförbundet eftersträvar samarbete med hem, skola och samhälle.
Svenska Scoutförbundet har en demokratisk grundsyn och ser politisk medvetenhet hos sina medlemmar som
angelägen
, men är partipolitiskt fritt och tillåter inte partipolitisk påverkan inom sin verksamhet.

(min fetstil)

Borde inte ambitionen kanske vara att sträva mot att fullt följa stadgarna och ha full uppslutning på kårstämmorna? Att kårens ungdommar faktiskt skall känna sig delaktiga?

Jag funderar på att stanna hemma från kårstämman, för om jag går måste jag påpeka dess obehöriga sammankallande och då räknar jag med att andra blir sura på mig. Om jag stannar hemma behöver jag inte ta allt det och de närmast sörjande kan ta hand om kåren ett år till. Såsom vi alltid har gjort.

En fritidsaktivitet för ungdommar som inte är gjorda av pengar

Jag upptäckte att DN verkar ha fått upp ögonen för scouterna och dessutom har man fått med de nya namnen på scoutgrenarna. Imponerad. Jag antar att de hade vart för mycket reklam om de smygit in webbadressen http://www.bliscout.nu

Här är mina tips för dig som söker ett fritidsintresse:

  • Life rewards action – våga prova på.
  • Man går i scouterna med sina polare, alltså, sök till en kår där polarna är, dra med polarna eller hitta en kår där du får nya polare.
  • Olika scoutkårer har olika inriktning och kultur. Man behöver inte gå i närmaste kår.

Sist av allt. Scouting är en livsstil och inte ett fritidsintresse. Delar man inte våra värderingar blir det problem i längden.

Se även gemenskap och äventyr för 17 kronor

Själv är jag med i Årsta scoutkår och har min rötter i Sätra scoutkår.

Hur man kulle kunna öka tempot

Eftersnacket efter förra tisdagens möte på avdelning Spejarna ledde till en diskussion om hur lång tid scouterna ibland tar sig för att göra de mest enkla sysslor. Tempot är väldigt lågt och det är i längden inte kul för någon. Det andas oengagemang.

Kevin kom med en intresant idé som gick ut på att vi på varje moment av våra möte skall ge scouterna en tid att hålla sig till. Räcker inte tiden får scouterna be om mer tid och när de gör det frågar vi dem om hur mycket mer tid de behöver för att göra klart uppgiften. Poängen är att då är det de som satt sin egen tid, inte vi.

Det tar tid att komma igång

I tisdags hade vi hantverk på Spejarna. Vi försöker göra praktiska saker, så i år knyter vi makramé runt vattenflaskor. Att ha med sig en vattenflaska med vatten är som alla ledare vet viktigt på sommaren, bara lite vattenbrist gör att ens kapacitet sjunker drastiskt.

Det är fascinerande att det tar över en timme att komma igång för de flesta scouter. Tjejerna kommer igång fortare än killarna som regel. Mest verkar bli gjort de sista tjugo minutrarna.

Vi har ungefär en och en halv timme på oss och det verkar som uppstarttiden att komma igång är en timme. Tänk dig hur lite som måste bli gjort i skolan på kanske två gånger fyrtio minuter slöjd. Det hela påminner mig om amerikanska Home Scholing citatet jag hittade en gång i tiden:

“The lesson of the school bell is that there is no job important enough to finnish.”

Nästa gång fortsätter vi med hantverket där vi slutade i tisdags.

Den fria lekens väg

I tisdags hade vi vårterminens första möte på patrullscoutavdelningen Spejarna. Patrull Uttern tog kvällens möte serriöst, patrull Vesslan flamsade mest runt. Ungefär som vanligt. Det är viktigt att vi har kul i scouterna – vår idé är att lära genom att leka och ha kul.

Dagens tanke är om den fria leken är på tillbakagång i vårt land. Lekplatserna har blivit tristare och mer styrda. Dagens unga körs runt till organiserad fritidsverksamhet av taxiföräldrar.

Jag är böjd att tro att bara genom att skapa en miljö för fri lek så har vi skapat något väldigt unikt och värdefullt.

Det sägs att vi lever i en ungdomskultur, att modet riktar sig mot unga vuxna och att vi förväntas eftersträva en ung livsstil. Men vill vi växa upp och bli vuxna eller inte? Leker vi så lite att vi inte lekt färdigt till vuxenåren eller leker vi för mycket – vägrar ta ansvar och gå vidare? Två skilda svar som ger två skilda sätt att leda i scouterna. Antingen mer fritt utrymme för spontanlek och flams eller mer strikt uppstyrning och mer disciplin.

Man måste välja väg.

Kollo i sommar – dags att söka

I mitten på februari skall anmälning till sommarens kollovistelse vara inne, missa inte det. Ett av Sveriges större kollon ligger i Stockholms norra skärgård på Vässarö, scouternas ö. Kollot på Vässarö drivs av utepedagogik, och de har varit på ön i ett par år nu. Se även kollokatalogen för Ensked-Årsta-Vantör stadsdelsförvaltning.

Optimistjollebränboll i Fladan, Vässarö
Optimistjollebränboll i Fladan, Vässarö

Not. undertecknad brukar vara programledare på Vässarö på II:ans period (mitten på juli – mitten på augusti) på sommrarna.

Mer bilder från Vässarö, dock ej speciellt många kollo bilder, finns vid civilisationens utkanter.

Kniven

Kniven är ett enkelt, flexibelt oumbärligt verktyg. Speciellt i scouterna och i skogen. Med en kniv, tändstickor, en mugg och lite tort toapapper klarar man det mesta. För nybörjaren i scouterna kan det i bröjan vara svårt att välja kniv eftersom det finns så många olika modeller för olika ändamål att välja på. Här är ett par knivar jag vill tipsa om.

I scouterna använder vi kniven till hantverk, friluftsliv och matlagning. Det finns ingen kniv som är bra på allt detta men man kommer långt med enkla medel. Enklast av allt är arbetarkniven i rostfritt stål för några tior. Till matlagning vill man helst ha en rostfri kniv. En rostfri kniv har en mjukare egg än andra knivar så man måste slipa den oftare, men för den vane scouten är detta inget problem. Själv har jag nästan alltid en rostfri kniv eftersom matlagning är något man gör ofta.

En brs arbetskniv

Arbetarknivarna brukar ha rött handtag om de är gjorda i kolstål, dvs de är vassare längre men är inte lika bra till matlagning. Blått skaft brukar rostfria arbetarknivar ha. Kolstålsknivarna är oftast gjorda så att tre stållager laminerats, det hårdaste är mitt i kniven omgiven av två mjukare lager. Oavsett vilken kniv man väljer är det viktigt att man lär sig hålla kniven vass. Mer om det senare.

Till friluftsliv är ofta en kortare kraftigare grovkniv att föredra framför en lång och smal. För långa och smala knivar är mycket jobbigare att exempelvis spänta ved med. däremot är de bra till matlagning och att rensa fisk med. Mora 2000 kniven är en av de bästa kompromisserna. Mora 2000 är har ett tjockare bredare blad längst in vilket gör att de klyver mycket bättre samtidig som den är lång och tillverkad i rostfritt stål.

Mora 2000 är en riktigt bra scoutkniv

Ett kort ord om parerstav i scouterna: ett parerstag skyddar så man inte slinter och drar fingrarna över eggen när man håller i kniven. Detta kan bara inträffa om man sticker kraftigt i något, men eftersom vi inte har några stick-tekniker i scouterna, är inte parerstaget så viktigt.

Att tälja

Till hantverk vill man ha en kniv med ett litet kort vasst blad. Ju kortare blad ju bättre kontroll över kniven. Det är nästan bara till fiske och att skära bröd man behöver en riktigt lång kniv. Frosts täljkniv är en bra täljkniv man kan ha som komplement till sin vanliga scoutkniv. Tyvärr är fodralet som följer med inte så bra. Kniven trillar lätt ur.

Frosts täljkniv är ett bra komplement

Miniorscoutkniven

I scouterna har vi generellt sett inte kniv förrän i juniorscouterna (4:e kass i skolan). Är man ledare för miniorscouter (2:a och 3:e klassare) och vill lära ut kniven kan man leta upp gamla frilufts- eller scout- knivar och såga av parerstång och blad så får man en kniv man inte kan skada sig allvarligt på. Denna kniv är dessutom ett fantastiskt täljredskap för den vuxne hantverkaren.

Att slipa en kniv

En slö kniv är ett farligt verktyg. Med en slö kniv tar man i och med kraft följer minskad kontroll över kniven. Större risk för skada.

En kniv slipas i ungefär fem steg, men det är för mycket för att ta upp här. I scouterna får man lära sig slipa sin kniv som en del i att klara av knivbeviset.

Ett sista tips är att keramik – undersidan på keramikmuggar och proppar i proppskåp – duger som slipbryne till nöds.

Tonårspeng ger högre stöd till tonårsidrotten

Det är inte bara scoutrörelsen som tappar tonåringarna, det verkar var lika för alla föreningar i Sverige. Ungdomarna rör mindre på sig osv. Därför vill nu Stockholms stad satsa extra på just idrotten.

Från Från Huvudstad till Världsstad:

Men idrott håller allt mer på att bli en barnverksamhet. Sedan flera år är det tydligt att idrottsföreningarna är mycket duktiga på att rekrytera barn till verksamheten, men inte lika duktiga på att behålla dem när de blir äldre.

Att få upp ögonen för problemet är en bra start. I scouterna vet vi att om man har man tagit sig igenom patrullscouttiden (13-15 år) så är oddsen stora att man stannar livet ut i socuterna (med medföljande positiva hälsoeffekter).

Spontanscouting

Vi ser också att synen på fritiden ändras liksom rörligheten. Idag händer det allt oftare att scouter tar med sig sina polare på besök ett enda möte. Andra scouter kommer väldigt oregelbundet på mötena. Spontanscouting är det närmaste ordet man tänker på.

En annan sak jag tror spelar roll är standarden i hemmet. Har man det bra i hemmet med gott om plats längtar man kanske inte hemifrån. Bor man trängre är det skönare att komma iväg till en “egen” plats.

Åker ingen pulka längre?

Kvällens möte med Spejarna hölls av alla tredje års scouter. Inte speciellt välplanerat, men snön räddade oss. Det blev pulkaåkning och snöbollskrig.

Jag tror pulkaåkning och snöbollskrig är viktigt ibland, för hur skall man kunna bli en vuxen ledare om man inte själv först får leka av sig? Ibland undrar jag om vår tids ungdomsfixering och ungdomsinspirerade livsstil långt upp i åldrarna mest handlar om en generation som inte riktigt fick vara barn tillräckligt länge på nått sätt. Kanske är det fantasins uttåg som slår tillbaka.

En hemsk observation att avsluta dagens inlägg med. Det här var andra kvällen efter stora snöfallet över Stockholm, men pulkabacken  – den bästa i Årsta – var nästan ouppåkt. Är inga barn längre ute och spontanleker i snön?