Tag Archives: läger

Två Pumpar 2016 – Eftersnack

Vi har passerat vårdagjämningen och mörkret lägger sig allt tidigare över stad och land. Det regnar inte mycket men nog för att fylla sista biten väg upp mot Vässarö med grodor och paddor. Bakom varje kurva och snår kan en älg gömma sig. Vi kommer fram till bryggan i Ellan utan att ha sett annat än grodor.

Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.
Generationer av scouter har grillat blöta strumpor vid elden.

Efter att ha åkt båt genom tid och rum till Vässarö så tar vi oss upp till matsalen, det luktar skärgårdsskog. Kvällens stilla regn lägger sig till ro. I matsalen på ön bjuds det på förstärkt kvällsfika. Man känner att det är spänning i luften. Några lägerskolebarn som är på ön fotar scouterna. De har aldrig sett scouter förr. I natt skall många av de nya scouterna på avdelningen sova utan vuxnas närvaro för första gången i sitt liv. I ett fast vindskydd tillsammans med sina nya patrullkamrater, långt ut i skärgårdsmörkret tills solen väcker ön till liv igen.

På mitt skrivbord hemma i lägenheten ligger John Taylor Gattos bok Dumbing Us Down – The hidden curriculumn of compulsory schooling. Från boken tar jag med mig iakttagelsen att det för människan är naturligt att lära i grupper med blandade åldrar. Vår inlärning är designad för att lära av våra kamrater.

Det var mycket svårare de första tre åren av Två Pumpar. Numera är hajken relativt självgående. De äldre i patrullen lär de yngre, vilket ju var omöjligt i början. Jag satt i matsalen och hörde hur en scout som var ny på avdelningen frågade om hajken och jag hörde hur en tredje års scout svara detaljerat och engagerat, livligt och ingående. Jag hörde att han kunde hajken utantill. När en sådan scout leder patrullen så blir allt naturlig självgående. Vi har flera sådana scouter.

Ledarna leker med cykelkärrorna
Ledarna leker med cykelkärrorna

Jag tror ibland vi “ledare” ställer oss i vägen för lärande. Jag gör numera väldigt lite och det går bättre än någonsin tidigare. Jag brukar ställa frågan: vad är det som de inte kan lära av sina patrullkamrater eller av YouTube University? Jag ägnar mig åt att ständigt tänka hur jag borde bete mig som en trolig förebild.

Viskleken. Leken går till så att alla står i ring. Sedan låter man en person viska en fras i örat på den som står direkt till vänster om honom. Sedan viskar den personen vidare till nästa person osv. Till slut har frasen gått varvet runt. Det är jättekul att höra vad det blev.

Hajken Två Pumpar har nu gått i arv till nästa generations ledare. Det är också en slags visklek. Jag ville se vad som hänt.

Patrull vid lägerplats
Patrull vid lägerplats

Vi har varit på upptäcktsfärd länge nu. Vi har börjat hitta vägen fram. De första åren som ledare på avdelningen var inte våra bästa år. I efterhand har jag insett vikten av att blogga, att utvärdera, att skriva ner, att planera.Det är inte så att någon är skyldig att följa oss, men jag kan tycka att det tog på tok för lång tid att hitta fram. Om de ledare som kommer efter oss skall gå samma väg som vi, då kommer det att ta tid.

På väg hem
På väg hem

Vi måste skriva ett mycket bättre Två Pumpar häfte.

Än finns det tid.

Än brinner lägereldarna.

 

Fotnot:

Det är som det alltid har varit med materialet. Som ledare går det utmärkt att bränna två timmar i kåken och ändå inte få ihop ledarpatrullens patrullutrustning. Är det den förebild vi vill vara?

Två Pumpar 2013 – när man äter den från kniv

Fem ledare och elva scouter njöt av livet en hel helg i mitten av september. När marken är torr, veden är torr, solen skiner, vinden vilar och lufttemperaturen är 20 grader. Då är det svårt att lida.

TvaPumpar_2013-014-l
Septembersol över sommarvarm granit

 

Första kvällen var alla lite sådär uppe i varv som man är när man landat på ett nattsvart Vässsarö, ätit sin kvällsfika och skall bege sig med sin julgrans-inspirerade packning till patrullens fasta vindskydd. Ut i mörkret.

En hade glömt sitt liggunderlag hemma och en hade tappat bort sin sovsäck. Det gick ändå.

TvaPumpar_2013-004-l
Första natten
Lägerelden
Lägerelden

Lördag förmiddag så möts vi alla för att bygga läger uppe runt norra ängarna. Det badas flera gånger om och inte behöver vindskyddet se speciellt avancerat ut i sommarväder. Ett gäng scouter flätar ihop sina hår. Jag får tid att gå ut i skogen och göra instruktionsvideor. Helt magiskt så lyckas maten med att laga sig själv.

Mer bad och sedan tårta. En scout fyller år och firas av vid lägerbålsplatsen. En yngre scout med en stor kniv i handen filosoferar “har ni tänkt på hur mycket godare mat smakar när man äter den från kniv?”

När jag strosar upp mot matsalen för att prata med öledningen slår det mig att bara den som tror på förändring hos människan kommer att få vara med och se förändringen. En självuppfyllande profetia.

Helgen fortsätter. På kvällen blir det lägerbål (nästa gång kanske vi skall öva gitarrspel iförväg) och på söndagen en del övningar. Sen packar vi ihop och ger oss av hemmåt.

Alla nya scouter på avdelningen har fått sitt spejarmärke och även en väldigt konkret introduktion till äventyrarscouting. Att man först och främst löser problem i patrullen, inte genom att ideligen fråga ledarna. Eller att på Spejarna så slutar hajken först efter att materialvården är klar efter att man kommit hem till scoutgården.

Hem vi far igen
Hem vi far igen

Sist av allt är det nog dags att vi skriver ner…

ledarnas gemensamma utrustningslista

  • Stor såg
  • Medelstor yxa
  • Tork pappersrulle med fodral
  • Eldningshink
  • Fotogenlyktor till cermonin
  • Lagen och löftet
  • Skärbräda, kniv
  • Grötkastrull och Grötslev
  • Stekpanna och stekspade (plast)
  • Kastrull till att koka vatten mm
  • Salt och peppar
  • Skål och visp
  • Sjukvårdslåda
  • Rep att surra med
  • Gitarrer + sånghäften
  • Programmaterial som eldningskit, rep mm

 

 

 

Äventyrskursen

Ers bloggare rekommenderar av erfarenhet en kurs om året till ledare. Det ger inspiration och idéer så man håller sig glad och motiverad genom även långa tunga år (om nu sådana skulle inträffa).

Den kurs jag kanske mest av allt vill rekommendera är Äventyrskursen av Vargarna.

Om du inte känner till den – ta reda på mer

Om du funderat på att anmäla dig men inte gjort det – nu är tiden inne att anmäla dig.

 

Epic Hardcore Ben n Len Paddelhajk 2012

Uptdatering 2012-10-20 – nu med foton

Redan nu kan jag säga att det massiva bildmatrialet får vänta tills efter sommaren. Nu till saken. Våren 2012 hade vi på Spejarna en paddelhajk och den här gången blev det inte gamla kända paddelvatten utan vi drog mot nya hajkmarker. Nittälven i närheten av Kopparberg. Veckan innan vi skulle iväg och satt och funderade på saken så dyker det upp ett inlägg på Utsidan om problemet med att paddla Nittälven denna vår. Vi såg det mer som en utmaning än en varning.  En utvarning.

Lite kort om hajken i kronologisk ordning.

Dag 0

Handla kanske inte på Mathem. Ingen vikt anges på hemsidan så mängdning är knepigare än att gå till stormarknaden och alla ingredienser fanns inte så det blev ändå en tur till stormarknaden.

På kvällen hade vi det sedvanliga elände med att plocka ihop utrustning i lokalen. Vi ledare blev lite imponerade av kabelskalarna som använt sina intjänade pengar till att bland annat köpa en egen kökslåda att ha på hajken. Imponerad.

Dag 1

Samling vid lokalen, men problem med vårt släp. En ledare  hoppade av och en av scouterna hade en liten hälso-issue som gjorde att den inte kunde komma. Vi blev 7+7 scouter och inget släp så vi fick precis plats i bilarna med all utrustning. Trångt var det.

Packning av hajkmaterial
Packning av hajkmaterial

Det blev en lång färd mot Uvbergsbron, vi kom fram i gråväder och moln och kyla (vilket skulle visa sig vara lika bra väder som följande juni månad). Vid Uvbergsbron var redan SMU scouter på plats.

Vi kom såklart iväg senare än alla andra men vad gör väl det. Vi tog oss nerför Nittälven och övernattade i Dansarbacken. Lätt regn. Iskallt bad. Ett coolt hus med slaget gräs i. Två små kanadagäss-ungar dök upp och de fick snart namnen Ben och Len. De verkade sakna föräldrar och letade efter ett varm hem. Det råde en viss panik i ena patrullens läger så tillslut fick en ledare rycka ut och bygga ett provisoriskt hem av en kofta till Ben och Len. Sen kunde alla sova.

Nittälven uppströms vår startplats
Nittälven uppströms vår startplats
Kanadagåsungarna Ben & Len
Kanadagåsungarna Ben & Len

Dag 2

Den andra dagen är tyngst. Dagen började med regn och vi hade bestämt att inte ta det för hårt. Vi lunchade vid en stor betongbro och fick lite break i regnet. SMU-scouterna passerade och paddlingen i forsen under bron såg rätt enkel ut. I alla fall från ovansidan.

Älven hade precis så högt vattenstånd att man klarade forsarna så här i mitten på maj. Vi började paddla där björkarna inte ens slagit ut och slutade där de slagit ut i full blom. Nittälven är bra att börja forspaddla i för ingen fors är större (i alla fall i år) än att man kan vada i den. Kör man fel, eller kör man fast eller välter man så är det bara att hoppa ur kanoten och rätta till problemet. Forspaddlingen blir till learning by doing. Det var f.ö. n kanot som utmärkte sig denna paddling med att hela tiden köra fast, så de som paddlade den badade mest hela paddlingen.

Första nattplattsen
Första nattplattsen

Efter andra dagens lunch så klarnade det upp lite och vi drog vidare till nattplatsen vid ???? Nattplatserna var överlag trevliga, där fanns trevliga toaletter, ved, eldstäder och fasta vindskydd. Väldigt välskött.

Paddling
Paddling
Andra nattplattsen
Andra nattplattsen

Dag 3

Som vanligt så kom vi iväg sent, men vid det här laget hade vi börjat att dra ifrån SMU-scouterna (som alltid valde att övernatta där vi inte var) så vi han först till Nittbo för lunch och vila inför nattpaddlingen. Det här med matplanering är intressant. Om man skall göra klumpoahr och väljer att elda (ooops) upp all sin matolja och göra slut på sin sylt, då blir det lite väl lite mat med klumpoahr.

Nittbo
Nittbo

Efter vila, chokladbanan och sockerkaka så drog vi vidare för lite nattpaddling. Vi drog över sjö i motvind. Humöret på topp. Det här med PMR-radio när man nattpadlar över öppen sjö är riktigt trevligt. I alla fall när scouterna sprider sig som en hagelsvärm över sjön och väljer den hårdaste vägen mitt på sjön i full motvind och inte längs kanterna enligt principen ‘vi har kört hardcore rakt på alla hinder hitills och det tänker vi inte sluta med’.

Sista nattplattsen
Sista nattplattsen

Vi kom fram till badplatsen som var vår slutdestination i så mycket mörker det kan bli i maj. Vi slog upp våra tält (njae, scouterna sov i det fasta vindskyddet) men det fanns ingen ved. Det löste sig. Vi gjorde sockerkaka under tarpen vi spänt över bordet vi hittat och fikade oss till sömns.

Vi gjorde rätt som valde att inte alls paddla sista dagen. Man kör nattpaddling , packar ur och leker på morpogonen samtidigt som man rengör kanoterna.

Dag 4

Lång bilfärd hem. Så skönt att vara hema och sova igen.

Slutnoter

Vi hyrde kanoter av Bergslagens kanotcenter (tror jag). De var väldigt bra att ha att göra med.

Vi på Spejarna försöker lära för livet och kommunikationsteknik hör definitivt dit. Den här paddlingen hade många av ledarna med sig små PMR-radios. Relativt billiga PMR-radios är riktigt trevligt att ha. I Nittälven är rimligt avstånd mellan första och sista kanoten i en större grupp inte större än PMR-radionas räckvidd.

Visst kan man använda mobil, men:

  1. Alla hör inte varandra.
  2. Det är billigare att vattenskada en PMR-radio än en mobil.
  3. PMR-radios har ofta bättre batteritid om man släpar med sig ett extrabatteri. (ok, den här punkten kan debateras…)
  4. Om man stoppar in sin PM-radio i en plastpåse med klämma och använder en monofon kan man vattenskydda sin kommunikation effektivt. Dock råkade Tomas ut för att ha doppade sin monofon i vattnet och då kortslöt monofonen PTT-knappen och radion gick in i TX-läge tills en var rätt varm och batteriet var slut.
  5. Det är roligare.
  6. Mobilteckning är inget problem.
  7. Radiokunskap är att lära för livet.
  8. Praktisk kommunikation är också bra att leka in.

 

Lunch vid sjöns ände
Lunch vid sjöns ände

Uthyraren skickade inte med tvättsvamp, till nästa gång skall vi definitivt ha med en extra hink, tvättsvamp och öskar. Det blir mycket vatten i kanoten när det ösregnar och man kall ta sig över en fors.

Till sist. En av de häftigaste paddlingarna någonsin.

 

 

Den korta historien om hajken Två Pumpar

Historien om hajken Två Pumpar börjar för länge sedan, längre tillbaka än jag kan minnas. Det går tillbaka och förbi den tid då 3:e klass färden var ett av alla tester som man gjorde som patrullscout. Tredje klass färden försvan till stor del – dess historia är en annan historia – men i Sätra Scoutkår återföddes den i slutet av 80-talet i modernare tappning som hajken Vandraren.

Vandraren var en hajk och ett slutprov för 3:e års patrullscouter. Vi skulle planera och genomföra en hel hajk parvis. Längs hajken fanns stationer. Praktisk problemlösning och psykologi var viktiga inslag i prov-delen av hajken. Jag säger “vi” för vi som startade Två Pumpar var två av de fyra första vandrarna.

Vandraren genomförs fortfarande ibland och den tionde vandrarhajken genomfördes för några år sedan. Numera är vi ledare på hajken. Genom åren har vi velat utveckla hajken men vi har ofta (och numera allt oftare) råkat ut för att enkel patrull- och frilufts- teknik inte är självklar baskunskap. Så vi bestämde att starta en ny hajk för att kunna höja nivån på Vandraren.

Den nya hajken skulle vara en enkel hajk i klassisk stil där patrullen – hela patrullen- får en hel helg och under denna helg bor man i vindsdkydd byggd av pressening och slanor. Man lagar mat på öppen eld. Mat och patrullutrustning planerar patrullen helt själv liksom inköp av maten. Vår idé var att de äldre scouterna i patrullen praktiskt taget överför sin kunskap till de yngre och att man annars alltid kan gå till ledarna och se på hur de gör, för de hajkar på samma sätt. Learning by doing och utepedagogik i all enkelhet.

För att kunna genomföra hajken Två Pumpar som hajken kom att heta valde vi Vässarö som hajkområde. Vässarö har ett par stora fördelar. För det första är det ett ställe där vi faktiskt får ta slanor i obegränsad mängd. De gånger vi exempelvis undersökt gamla militära övningsfält så kostar varje slana man tar 1000kr. Våra stadsnära nationalparker och reservat är vackra, men där kan vi varken leta egen torr ved eller ta slanor. Tillgången till mark för ett aktivt friluftsliv i Sörmlandstrakten men omgivningar är helt enkelt starkt begränsad idag.

Vässarö har lite andra fördelar också. Vi tänkte Två Pumpar som en hajk där fokus är på att patrullen främst skall må bra. Vi ger patrullerna all tid de behöver för att bygga sitt läger, laga sin mat, sköta sina cermonier mm. Den tid som blir över har vi program redo för och då är Vässarö så praktiskt för där finns redan program man kan ta till på ett enkelt sätt utan att man behöver släpa med sig tonnvis med saker man kanske aldrig använder.

Att hajken heter Två Pumpar har att göra med att första hajken hade vi två patruller och vi trodde i naivitet och tidsoptimism att vi skulle hinna med att bygga två risflottar som del av programmet, och då kanske två pumpar hade behövts.

Schemat för hela hajken i översikt

Fredag 16:50 samling Tekniska Högskolan för avfärd mot Vässarö. Man kommer fram till Ellans kiosk vid åtta snåret efter ett bussbyte. Ledarna har minst en bil redo att ta hand om scouter som missar bussen eller andra bekymmer.

Fredag runt 19:30 är scouterna vid Ellans kiosk. Därifrån får de gå till båten. Runt 20.00 är det båt ut i mörkret mot Vässarö. När man kommer fram är det tyst och mörkt på ett sätt som är väldigt olik en stad. Från Djuphamn går vi till matsalen.

Fredag runt 21 så är vi i matsalen och nu är det kvällsfika. Vi har räknat ut att det är bra att se till att scouterna är varma och mätta innan vi skickar ut dom i mörkret på fredagkvällen, för det gör att vad som än går fel så klarar de sig rätt bra ändå. De får en karta av oss och på kartan har vi ritat in det fasta vindskydd de skall sova vid. Vi tycker inte det är så vettigt att börja med att bygga vindskydd mitt i natten om man är ny på avdelningen så första natten är utmaningen att ta sig ut i höstnatten och hitta till sitt fasta vindskydd. I instruktionen ingår också att patrullerna skall laga sin frukost vid vindskyddet och sedan ta sig till norra ängarna.

Fredag runt midnatt vågar vi ledare lämna matsalen. Vi går upp till norra ängarna och slår läger under stjärnorna. Kanske under en tarp. Vi har som bärande idé att man leder främst genom att vara en förebild, så allt vi ber scouterna göra, det gör vi själva också. Vi lagar också vår mat på öppen eld osv. Vi säger faktiskt öppet att man får alltid komma och titta på hur ledarna gör och rakt av kopiera. Vi berättar gärna hur man gör. Däremot måste de göra själva.

Rätt tidigt på lördagen brukar patrullerna dyka upp på norra ängarna. I skogarna runt ängen får de nu själva välja sin lägerplats. Vid sitt läger skall de bygga en eldstad och ett klassiskt vindskydd. Eller snarare, de skall leva bekvämt med enkla medel och alla skall ha det bra. Exakt hur det löses är upp till patrullen.

Resten av lördagen brukar gå åt till detta. Ibland har vi hunnit med ett klätterpass i Magasinet och lägerbål med framträdande på kvällen. På natten har vi också en cermoni då de nya Spejarna får sitt spejarmärke.

Söndag morgon går vi upp ruskigt tidigt för båten hem går 14:30 och innan dess skall vi ha hunnit laga frukost och lunch och riva allt. Det brukar alltid bli bråttom så numera ingår det i matplaneringen att lördag lunch skall vara ett matpaket som förbereds vid frukosten. När patrullen är klar och har rivit allt går de med packningen till djuphamn och sedan kör vi aktiviteter tills båten går hem. Hinderbana och fiske har visat sig populärt, men även vildmarksspåret och att klyva en stor stock men en väldigt liten yxa.

Lite erfarenheter genom åren

Våra killar erkänner aldrig ett misstag. Har de missat sågen i planeringen så hugger de hellre träd med liten yxa en hel helg en medger misstag.

Vätskebrist är ett problem så vi tar med saft (om inte patrullen har det) och bjuder på det för att inte patrullen skall få problem för något så enkelt som vätskebrist hos PL. Numera är våra äldre scouter indoktrinerade i detta så de sköter detta själva, men i början var det inte så.

Alla tror att de kan göra eld tills de kommer ut på Två Pumpar. Vi har haft patruller som fått upp eld först klockan fem på lördagseftermiddagen och då med hjälp från andra patrullen. De medlemmarna har inga problem att göra upp eld idag, idag hjälper de andra som har problem.

Det kan gå åt eoner av tid i patrullerna att diskutera vem som skall laga mat eller diska, så numera kräver vi en bemanningsplan för det i förväg.

Om en patrull har med sig för lite mat, då har vi alltid extra bröd med oss. Eller så går vi till Sannah uppe på inten och ber om bröd 🙂

Vi har infört godis- och läsk- förbud. Det är för lätt idag att köpa med sig 2 kg godis och i lathet skippa måltiderna. Problemet är att en timme senare har kroppen bränt upp all snabb energi.

Man leder främst genom att vara en förebild så vi bygger alltid ett exemplariskt ledarpatrullläger scouterna kan kopiera. Vi oss själva också. I år tände vi bara eld med eldstål hela helgen och bakade bröd i lägerugn.

Nytt för 2011 är att om en patrull har glömt tändstickor får de låna eldstål. Nästa år kommer vi lägga till att vill man låna en såg får man bara ett sågblad och så får man bygga sig en egen såg.

Hajken slutar på söndag i scoutgården efter att vi materialvårdat. Vi har gjort till kultur att alltid städa på en gång. Sortering och materialvård är en del av aktiviteten hos oss för ingen ser fram emot ett möte då man måste börja städa, sortera och materialvårda.

Patrullen planerar alltid mat och utustning själva men ledarna skall ha kopia på all planering i förväg. Vi tittar på denna planering och i de fall patrullen har glömt något så vet vi det i förväg och kan ha en plan för det. Oftast klarar det sig bra oavsett.

I slutet av hajken eller på utvärderiungen upprepar vi hur grymmt duktiga scouterna är. Vi understryker att de nu faktiskt har levt en hel helg och mått bra med enbart kniv, yxa en press och ett eldstål som hjälpmedel. Att de själva löst problemen och klart sig utan all modern bling-utrustning alla andra verkar behöva. Att de är riktigt duktiga i jämförelse med folk på TV som är helt hjälplösa på en tropisk strand med allt man kan önska sig runtomkring.

 

 

Creative Commons License
Denna artikel (sida) inklusive bilder, video och ljud är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.

Innehållet i artikeln (sidan) inklusive bilder, video och ljud är Copyright (c) Martin Eliasson 2010.

För copyright av källkod bakom WordPress, pluggins och tema, se botten av sidan.

Nu packas det inför Två Pumpar 2011

Nu är det snart Två Pumpar men redan nu packar jag min ryggsäck eftersom jag her en liten “övning” att närvara på.

Ungefär det här packar jag ner i min stora röda ryggsäck (en ryggsäck som mina föräldrar köpte till mig som patrullscout, det var den då finaste modellen från Karrimor och tack vare lite lagningar och kärlek har den hållt rätt bra genom åren):

personlig klädsel

  • Mora 2000 kniven
  • Handskar med specialmod så de kan sitta i bältet

  • Vattenflaska med makrame som kan sitta i bältet

 Mat

  • 1.5 liters aluminiumkastrullen
  • Storkåsa, termosmugg, bestick, extra ged för matlagning mm, kåsa för soppa mm.
  • Hajkbricka och sittunderlägg
  • 1Liters termos

 Bo och sova

  • Liggunderlag (mitt vanliga 1+0.5 set)
  • Sovsäck + innersäck + ytterskydd + liten kudde
  • Blå tarpen + myggnät
  • Stearinljuslyktan

Övrigt

  • Sjukvårdslådan
  • Ombyten och underställ. En extrabyxa. Önskar att jag hade ett par ordentliga snickarbyxor.

program

  • Fiskesaker
  • Puxing PMR-radio (för ledar kommunikation)
  • Kamera
  • Eld-utan-tändstickor setet.
  • Kompass
  • Liten tälj kniv
  • Aluminium-fäll-sågen och yxan.

 

Kristi Paddelhajk – utvärdering

OBS denna post kommer att uppdateras med bilder så fort dom är klara

Updatering 2011-06-18

Nu är det klart att alla delatagare skall få tillbaka 200kr av hajkavgiften.

Dag -6

Tomas och jag tar en biltur en söndag kväll till Olandsån och börjar spana in efter iläggs- och upptagnings- ställen. Vi letar så långt uppströms vi kan och allt dokumentaras i Kristi Paddelhajk – rekognocering.

Dag 1

Vi samlades klockan 8 på morgonen i Scoutgården. Det tog ca 1.5 timme att packa bilarna – tre stycken – och sen gav vi oss av mot Olandsån i närheten av Knutby. På vägen hämtade jag kanotsläpet med kanoterna vi hyrt av Hässelby Villastads Scoutkår, vi skulle paddla i. Väl framme på gräsmattan ute i ingenstans i Uppland så lastade vi av bilarna och åt lunch.

Paddelgruppsindelningen enligt “rådspatrullen” blev bra.

  • Arthur o Filippa
  • Gustav o Joar
  • Sack o William
  • Julia o Albin
  • Tomas o Martin

En förälders bil (Nissan) startade inte så jag fick bogsera ut den till närmaste väg för uppplockning av bärgningsbil.

Efter lunchen började avdelningen tillsammans med Julia att paddla mot nattlägret. Tomas och jag tog våra bilar och åkte till Gimo där vi parkerade min bil med släpet. Sen åkte vi till startplatsen igen och Tomas började paddla efter avdelningen. Själv åkte jag hem för privata ärenden…

Dag 2

Jag tog bilen hemifrån norrut mot Gimo. I Gimo parkerade jag bilen och tog ur bakluckan fram min hopfällbara Dahon och sen cyklade jag ca två mil för att möta de paddlande. Vi möttes vid ett hinder, ett slags betong-trappsteg där vi fick lyfta över kanoterna. Docks fanns inga bra lunchställen så vi fick paddla på ett bra tag. Vi kom till ett sönderfallande bruk och strax därefter kom vi till en kohage där vi kunde slå läger och äta lunch/middag.

Jag och Gustav passade på att ta kanoterna och paddla och fylla på våra tomma vattendunkar. Vi fick lära oss att det är mycket mer vatten i ån på våren (1.5meter i höjd) och att det finns björn i området. Dock kan man konstatera att övernattning i kohage är tillräckligt spännande.

Efter middag vilade vi ett tag inför nattens nattpaddling. Att paddla natt i Olandsån är ingen superhöjdare, för Olandsån är ett dike, om än stort dike, i ett åkerlandskap. Man ser inte så mycket. Vi kom till ett till trappsteg och Tomas röjde en väg för oss att ta oss vidare. När solen lyste på talltopparna så hittade vi oss en äng att ha som nattställe och alla somnade genast. En annan sak jag upptäckt är att när man paddlar sjö så andas man doften av sjö och det är något speciellt. Olandsån doftar ladugård 🙂

Dag 3

Vi sov länge, gick upp, åt frukost och förberedde oss så sakta för att paddla vidare. Tomas (gröt)+ägg+bacon frukostar är rätt massiva. Vi paddlade ca 7km in till Gimo och precis på slutet när vi kom in i Gimo kom kylan och en ihållande blåst.  En karta blåste iväg och sjönk… “Rådspatrullen” tyckte det räckte med å-paddling och hade en egen idé som de genomförde. Vid Gimo gick en å mot Gimo damm. De rekognocerade och kom fram till att vi med vår enda cykelkärra skulle lyfta alla kanoter till Gimo dam. Det gick långsamt så vi tog tillslut hjälp av släpet men till sena kvällen var vi klara och hade hittat oss ett nattläger vid stranden av Gimo dam.

Dag 4

Vi sov ut, paddlade till badet i dammen och lekte med kanoterna. Dvs. vi sänkte dom:) En paddel försvann i leken. Samtidigt passade Martin på att ha lite genomgång av hur man får upp eld utan tändstickor, hur man gör char-cloth och grunderna i splitsning.

Vi lastade alla kanoter på släpet och begav oss hemmåt.

Lite slutnoter

En kommentar vi ofta fått höra genom åren:

– Paddlar ni här?, det har ladrig någon gjort tidigare.

Vi skippade många luncher för det var ont om tid och framförallt ont om ställen man kunde äta lunch på. Paddling genom odlingslandskap är en intressant idé men lunchställen är ett av problemen. Vi har funderat på att framöver göra lunchapket på morgonen så att vi alltid kan äta lunch i kanoterna oavsett om det finns bra landstigningsställen eller inte. Kanske en termos med varm soppa också.

Olandsån är ett bra fiskevatten så tag med fiskegrejor.

Tidigt på våren är nog ån roligast att paddla ån, för då är det mer vatten. I maj-juni går det att paddla men det blir en dikespaddling av det. Ett annat problem är att en bra paddelhajk har minst ett bra badställe per dag. Olandsån har knappt något bra badställe.

Godis och läskförbud en bra idé och vit formfranska en dum idé. Däremot skall vi kanske satsa på att alla har med en powerbar per dag som består av ungefär nedanstående:

  • Mörk choklad
  • Jordnötter / Mandel
  • Kokosfett
  • Branflakes

 

En paddelhajk avslutas bäst med en kort sträcka sista dagen följt av lek med kanoterna och eventuella övriga programpunkter. Det är roligare så och man får flexibilitet i avslutnoingen av hajken. Har man mycket tid kan man leka mycket ,har man lite tid leker man mindre.

Ta med cykelpump som stämmer med däcksventiler på kanotvagnen nästa gång 🙂

Bra att ha med:

  • extra slangklämma och 7mm insexnyckel som brukar passa på slangklämmor.
  • 12V konverter så man kan ladda sin mobiltelefon i bilen.
  • Dahon hopfällbar cykel i kanoten.
  • Eld-prylar och sjömaningslådan.
  • Inplastade kartor.
  • Munspel, sångbok, ukelele, gitarr.

I matplaneringen skall matlagnings- och disk- schema ingå för alla måltider.

Koordinater

Kommer så fort jag fått ordning på kml filen.

  • Fågeltornet vid Kärven; 59.914898,18.154213
  • Iläggsplatsen och där Lisas bil gick sönder; 59.90173,18.189147
  • Första hindret och där jag hoppade på. 60.023467,18.228629

 

Sommarens läger – 60 Degrees North

Sista mötet nu på våren kunde jag inte komma, men vi ses snart igen, i alla fall vi som skall med på lägret i sommar.

 

 

Det har kommit en del frågor om varför det heter 60 Degrees North. I år är det världsscoutjamboree i Sverige och massor med internationella scouter kommer hit. Vi på Vässarö tänkte lite och insåg att det nog kommer en massa internationella scouter till ön också, så vi ville ha ett namn på lägerperioden 1-14:e augusti som berättar vad som är speciellt med ön. Det är inte så lätt, men en sak som är speciell är att Vässarö är ett scoutcenter som ligger väldigt långt norr ut och dessutom i en skärgård. Vässarö ligger faktiskt på 60:e breddgraden och i juli har vi nattlysande moln. Därav namnet 60 Degrees North och i logotypen ingår jorden kan man säga.

Det är nu upp till alla scouter som kommer på lägret att faktiskt möta alla utländska scouter, för i år är ett unikt år då vi verkligen kan rikta oss utåt och inte bara sitta hemma i lägerbyn. Till hjälp har vi ett mer socialt program på Vässarö än vanligt och det ryktas att kåren skall bo tillsammans med lite folk från Linköping.

Jag, Julia o Tomas kommer att vara med som ledare. Grovplaneringen har jag skrivit om i posten Avdelningens första beslut om läger 2011.

Nästa steg är att vi måste göra iordning allt lägermaterial för avdelningen.

Välkommen med!