Det är ofta som våra möten tar sådan tid att vi måste använda mötet efter för att avsluta det vi påbörjat, så varför inte göra en mötesmall som spänner över två möten. På det sättet får man in mer kontinuitet i verksamheten redan på planeringsstadiet.
Det här är historien om en lyckad improvisation. Det är vår, de ljusa vårnätterna har anlänt, det börjar bli tortt i marken och endast ett fåtal möten på terminen återstår. Den här gången tänkte avdelningsledaren sattsa på ett säkert kort. Eldning.
Traditionellt sätt övar man eldning med färdigsågade plankbitar och man gör det på en speciell yta kallad en eldningsplåt.
Det är bara det att kåren har slängt all ved.
Det är bara det att kåren har slängt alla eldningsplåtar (i alla fall försvann dom i samband med stora städningen).
Det är bara det att det är 40 minuter till mötesstart.
Jag har sedan tidigare fixat fram ett par stockar till Spejarna från en skogshuggar helg på landet. Det är bara det att stockarna är rätt färska, rätt stora och rätt hopplösa att klyva. En utmaning värdig en Spejare. Efter 60 minuters sökande i scoutgården har vi sedan två plåtliknande underlag att elda på. Den tredje patrullen får ta eldningsringen som underlag. Lägg där till en udda form av livline-bana i kombination av livline-eldning och möte är redo.
Först måste patrullen ta sig runt en livline bana i skogen där man tar sig från mål till mål, sammanlagt sju stycken. Tricket är att all utrustning man vill använda på eldningen, inklusive stocken, måste knytas fast i linan och vara inknuten i linan medan patrullen tar sig runt banan i skogen. Sedan börjar eldningsdelen som visade sig riktigt knepig. Det tog tid att såga stockarna. De var ritkigt svåra att klyva. Sen är det inte bara att tända eld på nästan-färsk ved. För många tog det en bra stund att klura ut hur fint man måste spänta och flisa veden och hur mycket man behövde för att överhuvudtaget få upp en eld.
Det tog hela mötet och ett par minuter till, men alla fick upp eld och en hel del var stolta över att de lyckats få eld på sur ved.
På temat varför Stina slutade så har vi som står för programmet på Vässarö under andra halvan av sommaren
gjort en del omprioriteringar. Omprioriteringarna har handlat om att se till att programmarna (de som gör jobbet)
i första hand mår bra. Må bra är inte samma sak som att ha ett enkelt liv. Det handlar mer om att lyssna
och våga handla anorlunda utifrån et vi lär oss av varandra.
I år har vi på IIan därför tonat ner ett antal aktivitetr inklusive dagens blomma och trapperspåret. I stället har
vi fokuserat på arrangemang, upptåg och klätterväggen. Responsen har varit bra, men det riktiga kvittot får vi nästa
år när vi ser hur många som väljer att återvända.
Hemma på avdelningen är det därför också dags att göra en del tuffa val. Eftersom vi är för få kommer vi exempelvis börja med
att ställa in möten så alla ledare får minst en mötesfri vecka i månaden, för det har varit efterlängtat
i flera år. Vidare kommer vi flytta vissa möten till helger för att få mer sammanhängande tid att göra
någonting vettigt på. Också det något vi länge velat pröva.
Det var en gång en Scout i Sätra Scoutkår som förklarade personlig utveckling i scouterna så här:
• När man är miniorscout (spårare heter det nu) så får man ofta leka en lek som går ut på att patrullen skall flytta en massa ärtor genom att suga fast dom med sugrör och sen flytta dom.
• När man är juniorscout (upptäckare heter det nu) så får man ofta leka en lek …. flytta en massa ärtor … och sen flytta dom.
• När man är patrullscout (äventyrare heter det nu) så får man ofta leka en lek …. flytta en massa ärtor … och sen flytta dom.
• När man är seniorscout (utmanare heter det nu) så får man ofta leka en lek …. flytta en massa ärtor … och sen flytta dom.
Sen blir man assistent. Då får man leda en lek som går ut på att patrullen skall flytta en massa ärtor genom att suga fast dom med sugrör och sen flytta dom.
Sen blir man ledare….
Jag tror det blir så i scouting när logisitken inte fungerar. Men logistik menar jag det här med att få tag på tyger, leksaker, kläder, plywood mm, för vad gör man när mötet är oplanerat en timme innan, scoutlokalen ser ut så här
och inget materail att rbeta med av värde finns tillgängligt?
Man tar fram ärtorna, för ICA har öppet till 22.
Istället för att man tar fram såg, plywood och går ut i en renstädad fungerande verkstad och gör en Cajun.
Istället för att man öppnar teaterskåpet och klär ut sig till Robbinhood och drar till skogs.
När logistiken inte fungerar tar vi till ärtorna.
ansvarig för process:
ansvarig för process:
http://paul.kedrosky.com/archives/2009/10/the_power_of_ti.html
En liten fundering, om du som jag misstänker att en ny värld post-peak-oil väntar den generation scouter vi lär upp, borde inte peak-oil och dess konsekvenser synas i nya scoutprogrammet?
Vad peak-oil betyder för scouting:
Resor kommer att bli mycket dyrare, så logistik blir mycket viktigare. Att kunna organisera.
Gloaliseringen reverserar. Hantverkskunskap och att reparera det man har blir viktigt igen. Konkreta kunskaper.
Mat kommer att bli ruskigt dyrt. Därför att det går så sjukt mycket olja att göra mat idag. Innan konstgödsel och olja var nästan hela sverige vall – för man behövde avföringen som gödsel. Exempelivs. Vi kommer behöva odla många fler arealer för att komensera oljans dyrhet.
En oljekris kommer definitivt tippa över dagens bankkris i deflations-process. Det betyder en helt annan arbetslöshet.
Jag tror vi blir trångboddare av ekonomiska skäl, så behovet av att komma hemifrån ökar.
Tuffare tidaer i familjen gör scoutledaren viktigare.
Se där, några punkter.
http://cornubot.blogspot.com/2009/11/sverige-stoppar-huvudet-i-sanden.html
http://blog.duarte.com/2009/11/visualizing-the-sun-food-agenda-with-michael-pollan/
Att nattsudda på en äng efter sen nattorientering, att få krypa ner i sovsäcken i en av eld uppvärmd kåta, att äta friluftsmiddag vid dukat bord med kandelaber och allt. Det är så vi på Spejarna genomför Scouternas Natt.
Vi har vårt eget sätt att deltaga på. Sättet vi i Spejarna genomför kontroller kan för utomstående te sig som en slags kaotisk diskussion som aldrig tar slut.Vår metod bygger på att stanna upp, tänka till, organisera och sen genomföra. Ta eldningen som är vår paradgren. Vi diskuterade säkert i 15 minuter hur vi skulle göra, vem som skulle göra vad, exakt hur elden skulle se ut. Skulle vi köpa en eller två plankor? Vi kom på delad första plats på kontrollen, inte för att vi var snabbast, men för att vi vann på att bara köpa två träbitar.
Om jag skulle illustrera den metod vi lär ut och som vi lever så ser den ut som nedan:
ILLUSTRATION FRÅN DROPBOX.
Det finns en sak vi på Spejarna tror på, och det är att lära för livet i scouterna, och vi tror att organisation är en sån sak. En annan sak är att musik och kultur är viktigt liksom att må bra och ha det bekvämt i fält. Så vi tränar inte inför Scouternas Natt, istället lagar vi mat, plockar ihop all möjlig utrustning och förbereder nattens fikastunder. Vi gör iordning inbjudan till Snårigaskäggen 2012 och fixar ved till kaminerna i tälten.
FOTON.
Det finns en sak till och det är det här med nattorienteringen. I år gjorde vi inte så bra ifrån oss för vi missade grovt på kontroll 2. Vi hittade den tillslut men vi hade fått mycket mer poäng om vi struntat i den och sprungit till mål så vi inte blev 25 minuter för sena. När man är ute på nattorienteringen har man ett val.
John Taylor Gatto har skrivit:
Indeed, the lesson of the bells is that no work is worth
finishing, so why care too deeply about anything? Years of bells will condition all but the strongest to a world that can no longer offer important work to do. Bells are the secret logic of schooltime; their argument is inexorable. Bells destroy the past and future, converting every interval into a sameness, as an abstract map makes every living mountain and river the same even though they are not. Bells inoculate each undertaking with indifference.
Att lära för livet är att lära sig att jobb skall avslutas. Att lyckas är att fullfölja. Ett par poäng avdrag på en orientering är inte skäl nog att ta ett steg från den filosofin. Inte när vi stod på kontroll 2 och inte nu heller.
Mark Twain once said that “The two most important days in your life are the day you are born and the day you find out why.”
— Mark Twain
http://www.bythom.com/teaching-points/january-2014–take-the-shot.html#.UxIBd9sgp2M
Jag måste länka till den här AEON artikeln, vi scouter vill ju också bygga en bättre värld.
Why then do utopian communities so often fail? Interestingly, attrition rates for intentional communities are not all that different from many other types of human endeavour. The failure rate for start-ups is around 90 per cent, and the longevity of most companies is dismal: of the Fortune 500 companies listed in 1955, more than 88 per cent are gone; meanwhile, S&P companies have an average lifespan of just 15 years. Can we really expect more longevity from experimental communities? And if not, what can we learn from an audit of these experiments? What have been the key factors undermining communitarian living?
via https://aeon.co/essays/like-start-ups-most-intentional-communities-fail-why
