Nu är Sätra scoutkår som jag skrev om tidigare i Faller Sätra scoutkår vilande och därmed har verksamheten uphört. Inte bara vilande, för nu har hyreskontraktet sagts upp och kårmaterialet skingrats.
Man kan fundera på vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det hade varit bra med en rapport inifrån om alla nya vägar de provat när de gamla inte fungerade.
Om du frågar mig: Loosing Andrew Carnegie.
Och en hel del andra foton också från i sommar på Vässarö är klara nu.
Bilder från Scouternas Natt 2011 finns nu vid civilisationens utkanter.
Vi samlades alla i Scoutgården lördag morgon. Min bil packades överfull med saker. Alla scouter utom jag åkte kommunalt till IKEA Barkarby. Pendeltågsspåren vid Årstaberg/Älvsjö skulle just denna helg fixas för Citybanan så det blev en liten kommunaltrafikmässig omväg ut till IKEA. Väl därute blev det tydligen “shopping” på IKEA.
Själv tog jag den välpackade bilen, kollade det sista och körde till lägerängen på Järvafältet. Väl framme fick jag väldigt snabbt lasta av all packning och slå upp ett av våra två tentipis och sedan ta bilen i full fart till IKEA.
Vid IKEA mötte jag scouterna, de hde bandaren och lyssnande på hårdrock på hög volym i. Vi lade in överflödig packning i Volvons baklucka och så fick den stå där på parkeringen medan vi gav oss ut på dagslingan mot lägerängarna.
Vi hade hamnat i näst sista start-heatet och eftersom vi i Spejarna aldrig är specielt snabba av oss så hamnade vi snart sist bland alla tävlande enheter. Vi fick nog se mer än hälften av kontrollerna stänga ner. På surrningskontrollen stressade de oss rejält, men för att ta saker i ordning. Första kontrollen var internationellt där vi gjorde bra ifrån oss, mycket tack vare några genomtänkta val. Sen följde eldningen – den kontrollen som är viktig för oss- och när vi gick där ifrån visste vi redan att vi hade den delade förstaplatsen. Då kändes det lugnt. Efter eldningen var det en bit att gå, men utsikten från kullen som vi passerade var mycket vacker denna varma underbara höstdag. Litet minus för att jag kunde se mitt jobb från dagsslingan samt höra E18 och E20 tydligt från lägerplatsen.
Efter den vackra promenaden kom vi till woodcraftskontrollen som vi också lyckades bra med. Sedan kom surrningskontrollen och vi gorde alla surrningar utom en och alla surrningar som vi gjorde var korrekta. Jag är faktiskt impad av våra scouter. Sedan följde Årstas livlinekontroll (mer om den i ett senare inlägg här på bloggen). Den var inte så lätt för oss men vi klarade alla mål.
Efter dagslingan så kom vi rätt sent tillbaka till lägret, speciellt jag som fick ta cykeln jag hade med och cykla tillbaka till IKEA, sätta mig i bilen och köra till lägret. Bommen till lägerängen var stängd och jag fick leta eftr ett trafiktillstånd (fanns ingen att få tag på) men med tur så fick jag hjälp av vänner att bära all packning från P-platsen ner till lägret. Våra socuter har undertiden satt igång med att färdigställa nattlägre och värma/laga maten. Det blev rätt sent innan vi kunde sätta oss till dukat bord med kandelabrar.
Vi får en relativt sen start-tid på nattslingan, så vi fortsätter trenden att vara sena till allt. Först kommer kims-spel kontrollen, följd av chiffer-kontrollen och knop-kontrollen. Näst sist kom personliga mått och sen passerade vi lägret. Vi hämtade snabbt vår orienteringsutrustning och gav oss iväg mot starten av nattorienteringen. Denna gång utan bandaren.
Nattorienteringen gick ok, vi tog kontrollerna baklänges och fick störst problem med kontroll 2. Personligen tycker jag modellen med två banor som fanns på Scouternas natt 2009 är roligare än som den här orienteringen, en bana för hela gruppen.Mer om orienteringen kommer i en uppföljning till detta inlägg.
Vi var bland de sista att gå i mål men vi tog oss ändå till duscharna och bastun och lite kak-kalas. Först klockan kvart över två var vi tillbaka i lägret för att nattsudda och fika med andra lag. De flesta andra hade gått och lagt sig så det kändes lite som att vi verkligen var de som tagit det här med natt på allvar. Scouterna drog sig snart tillbaka in i tentipin och började elda i kaminen. Runt tre smög en viss scout igång bandaren med hårdrock allt högre och högre tills omgivningen blev klart irriterade 🙂 Runt tre halvfyra gav vi sista nattsuddare upp och gick och lade oss. Jag satte klockan på 09:00.
Det blev inte så mycket av café som jag tänkt prova i år men det var en bra start. Erfarenheten från förra året består, det är bättre att dela in lägerängen i en lugn och en livad del.
Söndag morgon var man piggare än väntat och inte bara jag, när jag kom ut ur tältet så var redan några scouter uppe och hade satt igång med frukosten. Impad. Det blev gröt, mackor och stekt ägg. Dock var vi sena som vanligt och fick avbryta frukosten för en först-i-mål tävlingen. Om först-i-mål har jag ett par saker att säga:
Efter först-i-mål så gick vi tillbaka och avslutade vår frukost och började riva lägret. Under morgonen passade vi också på att dela ut första inbjudan/pr för SITUATION ÅRSTA – Snårigaskäggen 2012.
Som vanligt tog vi oss alla hem till Scoutgården efter allt var slut och så hade vi materialvård. Rätt enkelt för det mesta gick i diskmaskinen.
Stort tack till alla kontrollanter och baskontrollanter, tävlingsledningen och Stubben!
Historien om hajken Två Pumpar börjar för länge sedan, längre tillbaka än jag kan minnas. Det går tillbaka och förbi den tid då 3:e klass färden var ett av alla tester som man gjorde som patrullscout. Tredje klass färden försvan till stor del – dess historia är en annan historia – men i Sätra Scoutkår återföddes den i slutet av 80-talet i modernare tappning som hajken Vandraren.
Vandraren var en hajk och ett slutprov för 3:e års patrullscouter. Vi skulle planera och genomföra en hel hajk parvis. Längs hajken fanns stationer. Praktisk problemlösning och psykologi var viktiga inslag i prov-delen av hajken. Jag säger “vi” för vi som startade Två Pumpar var två av de fyra första vandrarna.
Vandraren genomförs fortfarande ibland och den tionde vandrarhajken genomfördes för några år sedan. Numera är vi ledare på hajken. Genom åren har vi velat utveckla hajken men vi har ofta (och numera allt oftare) råkat ut för att enkel patrull- och frilufts- teknik inte är självklar baskunskap. Så vi bestämde att starta en ny hajk för att kunna höja nivån på Vandraren.
Den nya hajken skulle vara en enkel hajk i klassisk stil där patrullen – hela patrullen- får en hel helg och under denna helg bor man i vindsdkydd byggd av pressening och slanor. Man lagar mat på öppen eld. Mat och patrullutrustning planerar patrullen helt själv liksom inköp av maten. Vår idé var att de äldre scouterna i patrullen praktiskt taget överför sin kunskap till de yngre och att man annars alltid kan gå till ledarna och se på hur de gör, för de hajkar på samma sätt. Learning by doing och utepedagogik i all enkelhet.
För att kunna genomföra hajken Två Pumpar som hajken kom att heta valde vi Vässarö som hajkområde. Vässarö har ett par stora fördelar. För det första är det ett ställe där vi faktiskt får ta slanor i obegränsad mängd. De gånger vi exempelvis undersökt gamla militära övningsfält så kostar varje slana man tar 1000kr. Våra stadsnära nationalparker och reservat är vackra, men där kan vi varken leta egen torr ved eller ta slanor. Tillgången till mark för ett aktivt friluftsliv i Sörmlandstrakten men omgivningar är helt enkelt starkt begränsad idag.
Vässarö har lite andra fördelar också. Vi tänkte Två Pumpar som en hajk där fokus är på att patrullen främst skall må bra. Vi ger patrullerna all tid de behöver för att bygga sitt läger, laga sin mat, sköta sina cermonier mm. Den tid som blir över har vi program redo för och då är Vässarö så praktiskt för där finns redan program man kan ta till på ett enkelt sätt utan att man behöver släpa med sig tonnvis med saker man kanske aldrig använder.
Att hajken heter Två Pumpar har att göra med att första hajken hade vi två patruller och vi trodde i naivitet och tidsoptimism att vi skulle hinna med att bygga två risflottar som del av programmet, och då kanske två pumpar hade behövts.
Fredag 16:50 samling Tekniska Högskolan för avfärd mot Vässarö. Man kommer fram till Ellans kiosk vid åtta snåret efter ett bussbyte. Ledarna har minst en bil redo att ta hand om scouter som missar bussen eller andra bekymmer.
Fredag runt 19:30 är scouterna vid Ellans kiosk. Därifrån får de gå till båten. Runt 20.00 är det båt ut i mörkret mot Vässarö. När man kommer fram är det tyst och mörkt på ett sätt som är väldigt olik en stad. Från Djuphamn går vi till matsalen.
Fredag runt 21 så är vi i matsalen och nu är det kvällsfika. Vi har räknat ut att det är bra att se till att scouterna är varma och mätta innan vi skickar ut dom i mörkret på fredagkvällen, för det gör att vad som än går fel så klarar de sig rätt bra ändå. De får en karta av oss och på kartan har vi ritat in det fasta vindskydd de skall sova vid. Vi tycker inte det är så vettigt att börja med att bygga vindskydd mitt i natten om man är ny på avdelningen så första natten är utmaningen att ta sig ut i höstnatten och hitta till sitt fasta vindskydd. I instruktionen ingår också att patrullerna skall laga sin frukost vid vindskyddet och sedan ta sig till norra ängarna.
Fredag runt midnatt vågar vi ledare lämna matsalen. Vi går upp till norra ängarna och slår läger under stjärnorna. Kanske under en tarp. Vi har som bärande idé att man leder främst genom att vara en förebild, så allt vi ber scouterna göra, det gör vi själva också. Vi lagar också vår mat på öppen eld osv. Vi säger faktiskt öppet att man får alltid komma och titta på hur ledarna gör och rakt av kopiera. Vi berättar gärna hur man gör. Däremot måste de göra själva.
Rätt tidigt på lördagen brukar patrullerna dyka upp på norra ängarna. I skogarna runt ängen får de nu själva välja sin lägerplats. Vid sitt läger skall de bygga en eldstad och ett klassiskt vindskydd. Eller snarare, de skall leva bekvämt med enkla medel och alla skall ha det bra. Exakt hur det löses är upp till patrullen.
Resten av lördagen brukar gå åt till detta. Ibland har vi hunnit med ett klätterpass i Magasinet och lägerbål med framträdande på kvällen. På natten har vi också en cermoni då de nya Spejarna får sitt spejarmärke.
Söndag morgon går vi upp ruskigt tidigt för båten hem går 14:30 och innan dess skall vi ha hunnit laga frukost och lunch och riva allt. Det brukar alltid bli bråttom så numera ingår det i matplaneringen att lördag lunch skall vara ett matpaket som förbereds vid frukosten. När patrullen är klar och har rivit allt går de med packningen till djuphamn och sedan kör vi aktiviteter tills båten går hem. Hinderbana och fiske har visat sig populärt, men även vildmarksspåret och att klyva en stor stock men en väldigt liten yxa.
Våra killar erkänner aldrig ett misstag. Har de missat sågen i planeringen så hugger de hellre träd med liten yxa en hel helg en medger misstag.
Vätskebrist är ett problem så vi tar med saft (om inte patrullen har det) och bjuder på det för att inte patrullen skall få problem för något så enkelt som vätskebrist hos PL. Numera är våra äldre scouter indoktrinerade i detta så de sköter detta själva, men i början var det inte så.
Alla tror att de kan göra eld tills de kommer ut på Två Pumpar. Vi har haft patruller som fått upp eld först klockan fem på lördagseftermiddagen och då med hjälp från andra patrullen. De medlemmarna har inga problem att göra upp eld idag, idag hjälper de andra som har problem.
Det kan gå åt eoner av tid i patrullerna att diskutera vem som skall laga mat eller diska, så numera kräver vi en bemanningsplan för det i förväg.
Om en patrull har med sig för lite mat, då har vi alltid extra bröd med oss. Eller så går vi till Sannah uppe på inten och ber om bröd 🙂
Vi har infört godis- och läsk- förbud. Det är för lätt idag att köpa med sig 2 kg godis och i lathet skippa måltiderna. Problemet är att en timme senare har kroppen bränt upp all snabb energi.
Man leder främst genom att vara en förebild så vi bygger alltid ett exemplariskt ledarpatrullläger scouterna kan kopiera. Vi oss själva också. I år tände vi bara eld med eldstål hela helgen och bakade bröd i lägerugn.
Nytt för 2011 är att om en patrull har glömt tändstickor får de låna eldstål. Nästa år kommer vi lägga till att vill man låna en såg får man bara ett sågblad och så får man bygga sig en egen såg.
Hajken slutar på söndag i scoutgården efter att vi materialvårdat. Vi har gjort till kultur att alltid städa på en gång. Sortering och materialvård är en del av aktiviteten hos oss för ingen ser fram emot ett möte då man måste börja städa, sortera och materialvårda.
Patrullen planerar alltid mat och utustning själva men ledarna skall ha kopia på all planering i förväg. Vi tittar på denna planering och i de fall patrullen har glömt något så vet vi det i förväg och kan ha en plan för det. Oftast klarar det sig bra oavsett.
I slutet av hajken eller på utvärderiungen upprepar vi hur grymmt duktiga scouterna är. Vi understryker att de nu faktiskt har levt en hel helg och mått bra med enbart kniv, yxa en press och ett eldstål som hjälpmedel. Att de själva löst problemen och klart sig utan all modern bling-utrustning alla andra verkar behöva. Att de är riktigt duktiga i jämförelse med folk på TV som är helt hjälplösa på en tropisk strand med allt man kan önska sig runtomkring.
Denna artikel (sida) inklusive bilder, video och ljud är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
Innehållet i artikeln (sidan) inklusive bilder, video och ljud är Copyright (c) Martin Eliasson 2010.
För copyright av källkod bakom WordPress, pluggins och tema, se botten av sidan.
Första mötet för terminen satte vi oss ner alla scouter och diskuterade lite hur patrullerna har fungerat och hur vi vill gå vidare. Vi tog upp bra och dåliga saker och idéer om hur vi skulle göra i höst.
Vi kom fram till att patruller som är blandade åldersmässigt är bättre i höst även om den andra modellen var bättre förra året.
Vi kom fram till att i för stora patruller blir folk inaktiva men att fyra i en patrull är i minsta laget.
Vi frågade vem som vill vara PL och vPL i höst, så nu har vi tre patruller med ca fem scouter i varje. PL-uppdraget har Albin, Joar och Arthur antagit.
Lycka till i höst.
Utan framgång har jag sökt ett litet stycke i en Zen bok jag läste en gång. Stycket handlade om en zen-buddhist som blev tillfrågad om han ville ta över som mästare för en dojo. Zen-buddhisten svarade ja, men han bestämde också på en gång att han bara skulle vara mästare för dojon i tio år. Zen-buddhisten förklarade att de lärare som han mött genom livet som gjort avtryck var de lärare som var engagerade, så zen-buddhisten bestämde att han också alltid skulle vara engagerad och sluta i tid för att aldrig vara den oengagerade ledaren.
Efter många år på Spejarna så måste också se till att sluta i tid innan allt går på rutin, innan man blir oengagerad, så för att ge alla tid att förbereda sig så vill jag redan nu säga att jag slutar som ledare på Spejarna efter vårterminen 2012.
Vad skall jag göra sen? Jag citerar Joel som citerar Seth om att ha mål.
Eller: från Studentradion till Radio Stil.
Det fanns en tid då Linköping inte hade ett universitet, men på 70-talet satsade man och man på att bygga ett universitet och man valde att lägga tonvikten på teknik. Saab’s (SAAB Group idag, den militär varianten av Saab alltså) närvaro i Linköping var förmodligen en starkt bidragande faktor. Den starka tekniska fokusen man valde skapade under 70- och 80-talen studentorganisationer med starkt tekniskt fokus. Världens tioende webserver startades i Linköping av datorföreningen Lysator. När jag flyttade till student-Ryd i mitten av 90-talet var fast internet hemma vardag för datorintresserade studenter. Alla som ville kunde koppla upp sig.
I Linköping fanns också en väldigt aktiv studentradio, studentradio är en närradio-form, så man får bara sända i sitt närområde och man måste dela sin närradiofrekvens med andra närradiostationer i området. Studentradion i Linköping drevs naturligtvis av studenter med stort tekniskt intresse, man byggde allehanda egen teknisk utrustning i Sveriges Radio kvalité som exempelvis stora mixerbordet i huvudstudion. Studentradion hade även ett fantastiskt skivarkiv för på något sätt hade man hamnat på listan av radiostationer som fick alla promo-skivor från skivbolagen, så när jag började på Studentradion fanns det runt 12000 skivor, singlar och CD album i arkivet. Som samling i radiosamanhang ovärdelig.
Studentradion var dock en liten organisation i en mycket större, nämligen studentkåren. När nittiotalet gled mot sitt slut expanderade visserligen universittetet kraftigt, men studentengagemanget överlag krympte på alla fronter. Ekonomiskt gick det inte heller bra för studentradion, för egentligen finns det ingen ekonomi i närradio med kraftigt begränsad spridning (ett par km) samtidigt som man betalar STIM licenskostnader och sköter en studio. På 80- och 90-talet var det tekniken som var dyr. När de brännbara CD-skivorna kom runt 1995 kostade de 100kr styck (!) och för att kunna bränna dom köpte radion en CD-brännare av märket Studer för om jag minns rätt 35000 kr. DAT-bandarna för reportrar kostade runt 10000kr och varje mikrofon runt 5000kr.
Studentradion var helt enkelt beroende av ett stadigt inflöde av pengar och länge var Studentradions existens i de stora studentorganisationerna och studentkårens intresse, men så en dag när 90-talet gled mot sitt slut så hade stämningarna ändrats innom moderorganisationen. Man hade tappat intresset och de fina lokalerna Studentradion i princip disponerade gratis ville man ha till andra projekt. Det fanns många som ville ha kvar radion och moderorganisationen visste av erfarenhet att en levande Studentradio för eller senare kommer och ber om mer pengar, så som huvudman begärde man att den skulle läggas ner för att vara helt säker på att inga mer pengar gick in i verksamheten.
Det skulle ha varit slutet, men jag hade precis börjat med närradio, fått ett eget radioprogram och upptäckte andra glada radiomänniskor som precis börjat studera. Att Studentradion skulle läggas ner var benhårt liksom att lokalerna skulle tömmas, men engagemang är en form av energi man inte lätt ersätter med annan. En ny studentradio fri från studentorganisationerna startades, den komma att heta Radio Stil.
Förutsättningarna för Radio Stil var att man inte fick vara kvar i de gamla lokalerna och att man måste gå runt på egen hand. Samtidigt fick nya Radio Stil generöst med startkapital för det var egentligen inte radion man var emot, tvärt om, men de studentkårerna ville bara inte ha nånting alls med drift och ekonomi att göra. Man hade helt andra planer och fokus. Samtidigt storsatsade universitetet och Linköpings nationer på Nationernas Hus och vi som satt i Radio Stil insåg möjligheten. Med ny kompakt teknik kunde vi bygga en moderna storstadsradio på bara några kvadratmeter och då kunde vi göra något som gamla Studenradion aldrig gjort. Vi kunde placera oss i centrum.
Någonstans mitt i allt detta blev jag ordförande för radion, men att det blev en radio är helt klart de andra medarbetarnas förtjänst. Det fanns en elektricitet i luften skapad av allt engagemang jag mött ett fåtal gånger i mitt liv. Vi började från noll och byggde en radio för studenter rotad i program och studenter istället för teknik. Radio Stil var verkligen en höjdpunkt, vi sände från humanistdygnet i Linköping och fick en lång intervju med Rolf Ekeus som var FN:s inspektör av iraks vapenprogram. Vi hade så sjukt många pop-band som kom till och gav intervjuer. Själv minns jag bäst hur jag åkte till Norrköping och fick en och en halv timme med Plura. Studentmässigt hade vi ett annat trumfkort, vi hade klurat ut att Ericssons då nya T18 mobiler kunde lödas om så man kunde ha riktg radio-mikrofon och hörlurar till dom och vi sände live så mycket vi orkade, bland annat minns jag Dani’s bungyjump-hopp live i radio, det var dödsångest live över FM-bandet.
Fundamentat kvarstod. Färre idéelt engagerade och kroniskt svår ekonomi. Hyran för lokalerna var betungande och i IT-krashens fotspår och misskött bidrags- och sponsrings- arbete (det är mer arbete än man ibland tror) så var problemen tillbaka.
När man har ett problem som skall lösas så är ibland lösningen att kasta pengar på problemet, men det kräver att det är ett problem som kan lösas med pengar, och att man har tillräckligt mycket pengar. Studentradion gick att lösa med pengar till viss del, men krasst så löses problemen genom att man kontinuerligt kastar 100kkr om året på den. Så enkelt är det. Engångsinvestertingar skapar lätt en “peak” av Radio Stils kaliber: engagemang, nysatsning och frammåtanda, men nysatsning följs av stagnation och att allt mer arbete går till ekonomi och pengar går till under håll. Folk tröttar.
Radio Stil gick i graven den också, för roten är fortfarande minskande engagemang i studentlivet, och det är inte bara radion som nu tystnat. När jag började fanns många studentnationer i Linköping, studenterna blev fler (nästan en dubblering) men engagemanget föll. Universitetet satsade på profesionalisering – fler arvoderade och ett Nationernas hus mycket mer seriöst än vi någonsin gjort tidigare, det hus Radio Stil flyttade in i.
Idag är nationerna i princip borta liksom mycket övrigt av studentlivet.
Jag kom att fundera på studentradions öde när jag gick igenom förbundets handlingar om nerläggning av Kjesäter och även läste om det hela på Kjesäterfakta.
* Det finns inget bra substitut för engagemang (Seth Godin: loosing Andrew Carnegie). Engagemang är det viktigaste vi har, finns det så finns pengar och teknik.
* Små organisationer som är beroende på en moderorganisation för evig finansiellt stöd är inte hållbart i längden. Det är i den lilla organisationens intresse att bryta sig fri, nånting Kjesäter borde gjort för ett decenium sedan.
* Kjesäter borde för länge sedan brutit sig ur SSF helt. Det bästa som kan hända nu är att SSF skänker bort allt till stiftelsen och backar ur och låter Kjesäter gå sin egen väg. Lämnar allt som huvudman och accepterar de ekonomer kallar “Sunk cost”. Vad jag fått höra på annat håll är att det är själva fastigheten som sådan man tycker är problemet och att en folkhögskola som bär sin egen kostand nog skulle fungera på annat håll.
* Vindalsö, Biscaya, Frustuna by, Lysestrand: “the writing is on the wall”, inse att ni också är till salu, kanske inte idag, men en dag. Vill ni leva, fundera en gång till på om Monäro verkligen var en engångshändelse.
* Det finns ett argument för att sälja anläggningart för att frigöra kapital till personalresurser på SSFs kansli och liknande. Annars hade man logiskt sett antingen köpt prylar eller satsat på Monäro. En avancerad gissning är att det SSF vill göra är att ge sig på problemet med minskande medlemmar, men minskande medlemar följer av minskat engagemang på ledarsidan och misnkat engagemang löser man bara kanske genom att kasta pengar på problemet och framförallt löser man det bara temporärt. Vi kommer säkert se nysatsningar tillföljd av ev. intäkter då man ev. säljer Kjesäter, intäkter som kommer ge en Radio Stil spik som sen klingar av. Satsningen på Norra Järva scoutkår är ett fall att jämföra med.
* Donatorer till scouterna och speciellt SSF bör lära sig av Kjesäter och Monäro affärerna att man kanske inte ska skänka ovillkorligen, för SSF vill ha cash att avlöna folk med, inte marktillgångar. Om du vill säkerställa mark för scouterna – vilket vi behöver – så se till att när du skänker mark/gårdar mm, villkora det med att de absolut inte får säljas utan att de då skall vidareskänkas till allmänna arvsfonden eller liknande.
• Konceptet “gå runt på egen hand” även uttyckt som “bära sina egna kostnader” är en omskrivning för nerläggning. Om vi sa att all verksamhet i vår kår skulle bära sina egna kostnader och vi ledar tog ut vår vardagliga timlön på scouterna…
* Det nya byggs bottom-up, inte uppifrån, så framtiden efter Kjesäter kommer förmodligen inte utav satsningar från SSF, leta istället i källarna efter de där unga engagerade gänget som brinner för sin sak och är beredda att koka soppa på en spik. De som inte alls behöver SSF utan bara deras pengar. I evighet.
Kjesäters framtid kan inte vara helt ointressant för scouternas framtid. Betänk att i Kjesäters stiftelses styrelse – de som det nu riktas kritik mot – så sitter ledande företrädare för nya scouterna och WSJ. Tyvärr är det dock så att SSF har inte mycket till diskussion på sin hemsida och Kjesäterfakta har egentligen bara pdf:er så bemötanden av påstående propagerar långsamt.
Scouterna på vår avdelning är fantastiska.
I många år har sophanteringen varit ett problem i kåren. Länge har det framförst önskemål om att vi skall källsortera och att vi kanske skulle skaffa oss en avfallskvarn i vasken i köket. Men som vanligt gåt det inte, man får inte, vill inte…
Så en dag kom vi på att scouterna borde kanske själva lösa problemet, så vi letade lite på nätet och beställde en Maximatic 5000 från http://www.avfallskvarn.se . Maximatic 5000 har en magnetventil vilket är himla fiffigt säkerhetsmässigt.
En vecka senare kom den 12 kg tunga kvarnen med posten och jag tog med den till ett avdelningsmöte.
Vi förklarade att vi nu har införskaffat en RFR kvarn med tillhörande rör och att den bara behöver monteras i vasken. RFR står för Rensa Från Rester och scouterna brukar göra en RFR-macka av allt som är över när man kommer hem från hajk, så nu har vi en kvarn för det som är för äckligt att ha på en RFR-macka.
Vi trodde kanske att det skulle ta tid att installera kvarnen, men vissa av våra scouter har tydligen med sig ringnycklar som standardutrustning när de är på scouterna(!) så 20 minter senare var bottenventilen i gamla vasken demonterad och kvarnen hängde där i stället. Vid mötets slut var kvarnen färdiginstallerad.
Helt otroligt. Jag är så impad.
Not: ni kanske tycker det är dumt att låta ungdomar hålla på med avlopp, men jag kan säga, att jag sett betydligt sämre jobb utföras av rörmokare.
För att ge ledare lite mer uppskattning och att fördjupa kårgemenskapen bjöds alla ledare in till Steaks & Strikes dvs. först mat, sen bowling i Årsta. Disco bowling för att vara mer exakt eftersom vi alla tycker mer party alltid är rätt.
Stort tack till Tomas som arrangerade och drev på.
Bilderkommer ev.
OBS denna post kommer att uppdateras med bilder så fort dom är klara
Nu är det klart att alla delatagare skall få tillbaka 200kr av hajkavgiften.
Tomas och jag tar en biltur en söndag kväll till Olandsån och börjar spana in efter iläggs- och upptagnings- ställen. Vi letar så långt uppströms vi kan och allt dokumentaras i Kristi Paddelhajk – rekognocering.
Vi samlades klockan 8 på morgonen i Scoutgården. Det tog ca 1.5 timme att packa bilarna – tre stycken – och sen gav vi oss av mot Olandsån i närheten av Knutby. På vägen hämtade jag kanotsläpet med kanoterna vi hyrt av Hässelby Villastads Scoutkår, vi skulle paddla i. Väl framme på gräsmattan ute i ingenstans i Uppland så lastade vi av bilarna och åt lunch.
Paddelgruppsindelningen enligt “rådspatrullen” blev bra.
En förälders bil (Nissan) startade inte så jag fick bogsera ut den till närmaste väg för uppplockning av bärgningsbil.
Efter lunchen började avdelningen tillsammans med Julia att paddla mot nattlägret. Tomas och jag tog våra bilar och åkte till Gimo där vi parkerade min bil med släpet. Sen åkte vi till startplatsen igen och Tomas började paddla efter avdelningen. Själv åkte jag hem för privata ärenden…
Jag tog bilen hemifrån norrut mot Gimo. I Gimo parkerade jag bilen och tog ur bakluckan fram min hopfällbara Dahon och sen cyklade jag ca två mil för att möta de paddlande. Vi möttes vid ett hinder, ett slags betong-trappsteg där vi fick lyfta över kanoterna. Docks fanns inga bra lunchställen så vi fick paddla på ett bra tag. Vi kom till ett sönderfallande bruk och strax därefter kom vi till en kohage där vi kunde slå läger och äta lunch/middag.
Jag och Gustav passade på att ta kanoterna och paddla och fylla på våra tomma vattendunkar. Vi fick lära oss att det är mycket mer vatten i ån på våren (1.5meter i höjd) och att det finns björn i området. Dock kan man konstatera att övernattning i kohage är tillräckligt spännande.
Efter middag vilade vi ett tag inför nattens nattpaddling. Att paddla natt i Olandsån är ingen superhöjdare, för Olandsån är ett dike, om än stort dike, i ett åkerlandskap. Man ser inte så mycket. Vi kom till ett till trappsteg och Tomas röjde en väg för oss att ta oss vidare. När solen lyste på talltopparna så hittade vi oss en äng att ha som nattställe och alla somnade genast. En annan sak jag upptäckt är att när man paddlar sjö så andas man doften av sjö och det är något speciellt. Olandsån doftar ladugård 🙂
Vi sov länge, gick upp, åt frukost och förberedde oss så sakta för att paddla vidare. Tomas (gröt)+ägg+bacon frukostar är rätt massiva. Vi paddlade ca 7km in till Gimo och precis på slutet när vi kom in i Gimo kom kylan och en ihållande blåst. En karta blåste iväg och sjönk… “Rådspatrullen” tyckte det räckte med å-paddling och hade en egen idé som de genomförde. Vid Gimo gick en å mot Gimo damm. De rekognocerade och kom fram till att vi med vår enda cykelkärra skulle lyfta alla kanoter till Gimo dam. Det gick långsamt så vi tog tillslut hjälp av släpet men till sena kvällen var vi klara och hade hittat oss ett nattläger vid stranden av Gimo dam.
Vi sov ut, paddlade till badet i dammen och lekte med kanoterna. Dvs. vi sänkte dom:) En paddel försvann i leken. Samtidigt passade Martin på att ha lite genomgång av hur man får upp eld utan tändstickor, hur man gör char-cloth och grunderna i splitsning.
Vi lastade alla kanoter på släpet och begav oss hemmåt.
En kommentar vi ofta fått höra genom åren:
– Paddlar ni här?, det har ladrig någon gjort tidigare.
Vi skippade många luncher för det var ont om tid och framförallt ont om ställen man kunde äta lunch på. Paddling genom odlingslandskap är en intressant idé men lunchställen är ett av problemen. Vi har funderat på att framöver göra lunchapket på morgonen så att vi alltid kan äta lunch i kanoterna oavsett om det finns bra landstigningsställen eller inte. Kanske en termos med varm soppa också.
Olandsån är ett bra fiskevatten så tag med fiskegrejor.
Tidigt på våren är nog ån roligast att paddla ån, för då är det mer vatten. I maj-juni går det att paddla men det blir en dikespaddling av det. Ett annat problem är att en bra paddelhajk har minst ett bra badställe per dag. Olandsån har knappt något bra badställe.
Godis och läskförbud en bra idé och vit formfranska en dum idé. Däremot skall vi kanske satsa på att alla har med en powerbar per dag som består av ungefär nedanstående:
En paddelhajk avslutas bäst med en kort sträcka sista dagen följt av lek med kanoterna och eventuella övriga programpunkter. Det är roligare så och man får flexibilitet i avslutnoingen av hajken. Har man mycket tid kan man leka mycket ,har man lite tid leker man mindre.
Ta med cykelpump som stämmer med däcksventiler på kanotvagnen nästa gång 🙂
Bra att ha med:
I matplaneringen skall matlagnings- och disk- schema ingå för alla måltider.
Kommer så fort jag fått ordning på kml filen.