Klurigt nog så är det samma undersökning varje år vilket gör att vi kan följa kårens utveckling när det gäller ledarstöd. Nu är det dags att fylla i ledarstödsundersökningen för verksamhetsåret 2012. Välkommen med ditt bidrag. Email mig eller någon i styrelsen för att få tillgång till formuläret man fyller i.
Spottkoppen, T-Centralen, söndag 09:00. Kårens två lag är där men stekspadarna är glömda.
En timme senare, KOPP och Kraftkabel är äntligen på väg ut för att tävla, men redan mellan station 1 och 2 händer det. Vi passerar Rosenbad, givetvis kraftigt skäggbeklädda, själv är man klädd i löjligt liten heja-sverige bandy-farsa klädsel med fiskespö i handen från vilken en fågel dinglar ner. Samtidigt står där två diskreta SÄPO bilar utanför Rosenbad och vi skall strax passera dom. Sveriges kanske mest diskrete kille närmar sig strax oss och kollar läget samtidigt som han skär av vägen mellan oss och Reinfeld som snabbt lotsas in i en av bilarna.
Nån timme senare inträffar Max-episoden som tyvärr inte kommer nämnas mer på bloggen.
Sammanfattningsvis älskar vi att klä ut oss, årets kallaste dag var inte så kall, och vi kom på plats erna 11 och 9 med lagen KOPP respektive Kraftkabel av 20 tävlande lag.
Stort tack till arrangörerna och lycka till önskar vi Österåker.
Ers bloggare rekommenderar av erfarenhet en kurs om året till ledare. Det ger inspiration och idéer så man håller sig glad och motiverad genom även långa tunga år (om nu sådana skulle inträffa).
Den kurs jag kanske mest av allt vill rekommendera är Äventyrskursen av Vargarna.
Jag har alltid trott på att som scoutledare så leder man främst genom att vara en förebild. Som många vet så har jag varit patrull/äventyrar ledare i många år och kännt att det går för mycket på rutin. Som ledare tar man sig inte an lika stora utmaningar som scouterna, och det känns inte rätt.
Så jag har skaffat mig en ny utmaning för 2013 och frammåt, jag är numera koordinator för Goose Network, så därför kallas jag Papa-Goose.
Goose Network är ett sammarbete mellan scoutcenter i Europa. Ni som känner mig lite bättre vet att det internationella i scouting ligger mig varmt om hjärtat, så det är en rätt bra utmaning.
Adelbode, Schweiz. Flaggan är nästan helt halad för att den inte tålde blåsten som höll på att tillta.
Hitills har jag varit på fyra av scoutcentrena. Vässarö, Kopparbo, Our Chalet (Schweiz) och Kandersteg (Schweiz). I vår skall jag till Luxemburg och G&S Centre Neihaischen hela två gånger, dels som medlem i planning team för Goose Network Staff Seminar 2013 och dels som medlem i planning team för Center Managers Conference 2013.
Det är redan sen eftermiddag innan vi når hajkplatsen där skogen möter sjön. Vindskydd skall upp, ved skall samlas. Stormköken tänds vid strandens kant och eldstaden fylls med ved. Vårens alla fåglar sjunger än en timme.
Man är glad att man har arbetskläder på sig, och inte friluftskläder. Friluftskläder tillhör en materialsport numera, men arbetskläder är inte lika dyra och dessutom väldigt väl anpassade för ett kreativt och ofta slitsamt friluftsliv.
Favoritbyxan är gjord i en bommul/polyester blandning för den torkar mycket fortare (vilket Fjällräven upptäckte för kanske ett halvt decenium sedan) och så har den fickor med blixtlås och knäskyddsfickor. Knäskydd i en byxa för scouting är ett måste för mig.
Just nu är favoritbyxan T&P Forrest (550 SEK) från ITAB, men det finns säkert fler.
Det är lika bra att säga et direkt. Det sket sig med UV-ljuset. Armaturerna hamnade i skroten, men vi hade i alla fall en lampa kvar. Fast det är lite synd, det hade gjort After-Mäss epic.
Lördag fm ägnade vi åt att sätta upp fotoutställningen. Fotohörnan var förminskad i år och det fanns lite sämre med uppsättningsmöjligheter nere i mörka hörnan, men vi kom i alla fall på de brilljanta idén att använda högtalarstativ som fotoramshållare. Not till mig själv: Det var grymt bra att ha med Makitan och LS-10:an.
Så fort Scoutgården var tömd på lördagen och Mässan hade satt fart så satte vi igång med städning och riggning av After-Mäss. Det var tredje gången så nu är det tradition men det betyder också att nu är det dags att ta en stor funderare på hur vi vill gå vidare. Vi skulle kunna bli mer officiella och involvera avdelningsledarna. Vi skulle kunna bli en större tackfest för alla scouter i Stockholm. Vi skulle behöva berätta tydligare vad som händer på kvällen och vilka tider som gäller för de olika åldersgrupperna och vilka som får övernatta.
En till not till mig själv: Glöm inte att stänga av rökdetektorerna när rökmaskinen körs…
—
I köket hade Tomas hand om bullbaket, som alltid grymt gott och väldigt populärt. En riktig bullfest.
Fredag kväll. Jag tar bilen direkt från jobb till det grå betonggaraget där släpet skall finnas som vi skall låna för att köra allt material till helgens tävling. Nycklarna är borta. Killen som hade släpet innan har “fickat” nycklarna och gått hem för dagen.
Fast forward.
Det är lördag morgon och man har sovit alldeles för lite. Klockan är 06:00 när transistorradion börjar låta. Det är knappt så man kommer ur sängen. Uppe vid scoutgården väntar ett fullpackat släp som bara skall hängas på bilen. Något försenad, på väg mot Lida längs Huddingevägen som precis har vaknat till liv står farbror Polisen och vinkar in alla för alkoholprov. Kartan stämmer inte riktigt med verkligheten när jag skall till kontroll D1 för att lämna material. Efter ett snabbt besök på D1 far jag till Lida för att lämna bilen och släpet. Jag tar min cykel som jag har tagit med tillbaka till kontroll D1. Det är en halvtimmes cyklande på vägar fulla med hopplöst grovt singel genom ett höstvackert södertörn. Väl vid D1 får jag instruktion att ta mig till D2.
Kontroll D2 är eldningskontrollen. Mitt i ett blåsigt sandtag står vi. Blåst sätter eldningskunskaper på prov, men det gör även de många stigarna i tallskogarna som omger oss. Lagen kom mervandrande till D2 från alla tänkbara håll, så uppenbarligen är det inte bara jag som hade lite problem med kartan.
David från Älvsjö genomförde eldningskontrollen på exemplariskt vis med sin patrull. För det första så diskuterade han igenom med sin patrull hur uppgiften skulle lösas och så kom man i patrullen gemensamt fram till att den extra vedbiten som kostar 30 sekunder tidstillägg skulle användas så att fler i patrullen kunde jobba. David måste ha vetat att detta inte var optimalt, men scouterna fick bestämma. Kudos. Sen sätter sig alla tätt ihop med ryggarna mot vinden och gör kontrollen tillsammans. Redan från starten räknar man högt blås-tackten tillsammans. Efter 1 minut och 18 sekunder så har David tänt elden som han startar i sina eldningshandskar. Efter 5:01 kokar såpvattnet över. Det är kanske den bästa tiden på hela kontrollen. Jag är helt säker på att Davids scouter hade en riktigt rolig Scouternas Natt. Tilläggas bör att jag möte många bra ledare som verkligen jobbade med sina scouter, det var överlag en väldigt bra stämning på Scouternas Natt 2012 och jag hoppas fler får vara med och dela framöver.
Från kontroll D2 var vi ett gäng kontrollanter som tog oss till kontroll D6b efter att de flesta lag passerat kontroll D2. D6b var knopkontrollen. Det behövdes inte så många kontrollanter för grupperna kom spordiskt. Snart kunde jag bege mig hem till nattplattsen.
Höstmötker
Höstmörkret lägger sig och det enda som kan göra mörkret än mera svart är regn. Regn, regn, regn. Som tur var lyste motiosspårets kalla kvicksilverbelysning hela kvällen, för hela kvällsslingan regnade det. Tomas och jag hamnade på kontroll K4 på plats fyra (fast det skulle ha varit kontroll 5, men man flyttade kontrollerna lite ad-hoc i sista sekund…). K4 var en av många papperskontroller. Svars papper och regn har aldrig varit en bra kombination. Ett tält hade man som grupperna kunde vara i och svara på frågor, men det räckte bara till två banor. Jag hade med min egensydda tarp som vi satte upp och så hade vi fyra banor på K4.
Efter kvällslingan väntade det bästa på Scouternas Natt – Nattorientering med efterföljande bastu. Vi kunde inte delta för vi hae vårt kvällsfik att göra iordning i Örnsbergs stora kökstält. Till nästa år har jag en idé och det är att flytta fiket till bastun. Då kan man hålla fiket bortom lägerängen och samtidigt ta hand om bastun åt tävlingsledningen. Dessutom, det är ingen idé att komma till fiket förän efter nattorienteringen hursomhelst.
Prylar
Det är en sak att vara ute när solen skiner, en annan när dethellregnar. I år spealde friluftsteknik och friluftsprylar lite större roll.
Jag klarade mig bra. Ytterplagg i 60/40 bommul/polyester blandning är fortfarande bland det bästa man kan göra. Det är ungefär det som Fjällräven använde till tältväv och sen i kläder under namnet G1000. Idag sys våra Tentipis i 60/40 väv. Mina T&P Forest byxor för runt 600kr är gjorde i 60/40 liksom min TP-X Gjuse anorak. Jag hade med mig mina helt nya regnkläder, ett Didriksons Cirrus-set för jag har gått ifrån att använda andas-material efter lite väl många andas kläder som tappat funktionen efter några år. Fötterna håller jag torra med ett par klassiska Lundhagskängor.
Övrigt
Det tar så mycket tid att vara kontrollant att det nog inte skall kombineras med ground support.
Tack
Tack till Örnsberg som hjälpte till med tält till fikaverksamheten.
Stort tack till tävlingsledning och alla kontrollanter.
Från Pierre och Amanda som leder avdelningen under hösten så meddelas att alla som var på Spejarna VT2012 träffas torsdag den 30:e augusti 19-21 i Scoutgården.
Jag avslutar nu sakta mitt ledarskap på avdelningen, så jag kommer dyka upp till och från, låt oss säga “gästspela”.
Preliminära tillfällen för gästspelningar är:
Två Pumpar
Torsdagen innan Scouternas Natt
Scouternas Natt.
Mer tillfällen lär tillkomma.
Här på bloggen kommer till och från en del funderingar från åren som aktiv ledare, funderingar som tar lite tid att formulera. Dessutom måste jag avrunda BFÅ-sviten.
Redan nu kan jag säga att det massiva bildmatrialet får vänta tills efter sommaren. Nu till saken. Våren 2012 hade vi på Spejarna en paddelhajk och den här gången blev det inte gamla kända paddelvatten utan vi drog mot nya hajkmarker. Nittälven i närheten av Kopparberg. Veckan innan vi skulle iväg och satt och funderade på saken så dyker det upp ett inlägg på Utsidan om problemet med att paddla Nittälven denna vår. Vi såg det mer som en utmaning än en varning. En utvarning.
Lite kort om hajken i kronologisk ordning.
Dag 0
Handla kanske inte på Mathem. Ingen vikt anges på hemsidan så mängdning är knepigare än att gå till stormarknaden och alla ingredienser fanns inte så det blev ändå en tur till stormarknaden.
På kvällen hade vi det sedvanliga elände med att plocka ihop utrustning i lokalen. Vi ledare blev lite imponerade av kabelskalarna som använt sina intjänade pengar till att bland annat köpa en egen kökslåda att ha på hajken. Imponerad.
Dag 1
Samling vid lokalen, men problem med vårt släp. En ledare hoppade av och en av scouterna hade en liten hälso-issue som gjorde att den inte kunde komma. Vi blev 7+7 scouter och inget släp så vi fick precis plats i bilarna med all utrustning. Trångt var det.
Packning av hajkmaterial
Det blev en lång färd mot Uvbergsbron, vi kom fram i gråväder och moln och kyla (vilket skulle visa sig vara lika bra väder som följande juni månad). Vid Uvbergsbron var redan SMU scouter på plats.
Vi kom såklart iväg senare än alla andra men vad gör väl det. Vi tog oss nerför Nittälven och övernattade i Dansarbacken. Lätt regn. Iskallt bad. Ett coolt hus med slaget gräs i. Två små kanadagäss-ungar dök upp och de fick snart namnen Ben och Len. De verkade sakna föräldrar och letade efter ett varm hem. Det råde en viss panik i ena patrullens läger så tillslut fick en ledare rycka ut och bygga ett provisoriskt hem av en kofta till Ben och Len. Sen kunde alla sova.
Nittälven uppströms vår startplatsKanadagåsungarna Ben & Len
Dag 2
Den andra dagen är tyngst. Dagen började med regn och vi hade bestämt att inte ta det för hårt. Vi lunchade vid en stor betongbro och fick lite break i regnet. SMU-scouterna passerade och paddlingen i forsen under bron såg rätt enkel ut. I alla fall från ovansidan.
Älven hade precis så högt vattenstånd att man klarade forsarna så här i mitten på maj. Vi började paddla där björkarna inte ens slagit ut och slutade där de slagit ut i full blom. Nittälven är bra att börja forspaddla i för ingen fors är större (i alla fall i år) än att man kan vada i den. Kör man fel, eller kör man fast eller välter man så är det bara att hoppa ur kanoten och rätta till problemet. Forspaddlingen blir till learning by doing. Det var f.ö. n kanot som utmärkte sig denna paddling med att hela tiden köra fast, så de som paddlade den badade mest hela paddlingen.
Första nattplattsen
Efter andra dagens lunch så klarnade det upp lite och vi drog vidare till nattplatsen vid ???? Nattplatserna var överlag trevliga, där fanns trevliga toaletter, ved, eldstäder och fasta vindskydd. Väldigt välskött.
PaddlingAndra nattplattsen
Dag 3
Som vanligt så kom vi iväg sent, men vid det här laget hade vi börjat att dra ifrån SMU-scouterna (som alltid valde att övernatta där vi inte var) så vi han först till Nittbo för lunch och vila inför nattpaddlingen. Det här med matplanering är intressant. Om man skall göra klumpoahr och väljer att elda (ooops) upp all sin matolja och göra slut på sin sylt, då blir det lite väl lite mat med klumpoahr.
Nittbo
Efter vila, chokladbanan och sockerkaka så drog vi vidare för lite nattpaddling. Vi drog över sjö i motvind. Humöret på topp. Det här med PMR-radio när man nattpadlar över öppen sjö är riktigt trevligt. I alla fall när scouterna sprider sig som en hagelsvärm över sjön och väljer den hårdaste vägen mitt på sjön i full motvind och inte längs kanterna enligt principen ‘vi har kört hardcore rakt på alla hinder hitills och det tänker vi inte sluta med’.
Sista nattplattsen
Vi kom fram till badplatsen som var vår slutdestination i så mycket mörker det kan bli i maj. Vi slog upp våra tält (njae, scouterna sov i det fasta vindskyddet) men det fanns ingen ved. Det löste sig. Vi gjorde sockerkaka under tarpen vi spänt över bordet vi hittat och fikade oss till sömns.
Vi gjorde rätt som valde att inte alls paddla sista dagen. Man kör nattpaddling , packar ur och leker på morpogonen samtidigt som man rengör kanoterna.
Dag 4
Lång bilfärd hem. Så skönt att vara hema och sova igen.
Slutnoter
Vi hyrde kanoter av Bergslagens kanotcenter (tror jag). De var väldigt bra att ha att göra med.
Vi på Spejarna försöker lära för livet och kommunikationsteknik hör definitivt dit. Den här paddlingen hade många av ledarna med sig små PMR-radios. Relativt billiga PMR-radios är riktigt trevligt att ha. I Nittälven är rimligt avstånd mellan första och sista kanoten i en större grupp inte större än PMR-radionas räckvidd.
Visst kan man använda mobil, men:
Alla hör inte varandra.
Det är billigare att vattenskada en PMR-radio än en mobil.
PMR-radios har ofta bättre batteritid om man släpar med sig ett extrabatteri. (ok, den här punkten kan debateras…)
Om man stoppar in sin PM-radio i en plastpåse med klämma och använder en monofon kan man vattenskydda sin kommunikation effektivt. Dock råkade Tomas ut för att ha doppade sin monofon i vattnet och då kortslöt monofonen PTT-knappen och radion gick in i TX-läge tills en var rätt varm och batteriet var slut.
Det är roligare.
Mobilteckning är inget problem.
Radiokunskap är att lära för livet.
Praktisk kommunikation är också bra att leka in.
Lunch vid sjöns ände
Uthyraren skickade inte med tvättsvamp, till nästa gång skall vi definitivt ha med en extra hink, tvättsvamp och öskar. Det blir mycket vatten i kanoten när det ösregnar och man kall ta sig över en fors.
Till sist. En av de häftigaste paddlingarna någonsin.
